MARTINREDA

Sveriges roligaste inredningsblogg! Design, inredning, möbler och trender


2 kommentarer

Boomerang

Ni känner alla till Boomerang. Jag menar inte den värdelösa träpinnen man kastar som aldrig kommer tillbaka. Jag menar inte heller den lilla rödgröna knappen som syns på diverse kläder. Jag menar ad on-funktionen Boomerang på Instagram. Jag tänker att vi måste prata ut om den. Ordentligt. Vad tänker ni? Varför frågar jag? Jag skiter ju fullständigt i era åsikter. Detta är min blogg och mina tankar. Dessutom har jag alltid rätt när jag tänker.

När Instagram skapades, 1800frösihjäl, så lanserade de även funktionen Boomerang. Det var ju revolutionerande då när det begav sig. Man kunde spela in och upp ett klipp baklänges och framlänges. I evighet. Amen. Största och mest innovativa funktionen i världshistorien sedan någon kom på den där grejen med att borsta tänderna.

Som det trendade! Man kunde se Selma Lagerlöf när hon formklippte pelargoner, Harald den Härlige när han körde strandhugg i Wales och Ernst Kirschsteiger som 4-åring baka kroppskakor i en alphydda i Österrike. På repeat. Om och om igen. Det VAR fantastiskt.

Sen dog det.

Med rätta.

Vem vill se ett 2 sekunder långt klipp på något som bara går fram och tillbaka? Ingen. Förrän Formex hände i augusti 2019. Då fullkomligt briserade Boomerang. Alla gjorde det. Alla och alla. Det finns naturligtvis en fördomsprofil på de som gjorde det smutsiga.

  1. Frånskild tvåbarnsmamma, bosatt i förort till Stockholm, 42 år, fick gratisbiljett via sin kompis kompis och känner tvångsmässigt att hon måste leverera content. I form av Boomerang.
  2. De 7 anställda på Bengts Betong & Buttericks avlagda butikslager HB som äntligen får en heldag i storstan och därmed levererar bevismaterial i form av Boomerang.
  3. Inredningspoddare som i brist på intervjuoffer måste vandra monter upp och ner för att hitta någon att prata med men misslyckas och istället lägger 48 olika boomerangs.

 

Boomerang funkade när alla tyckte det var coolt att se på när någon skröt om att de hällde upp champagne i ett glas. Det var då. Nu är nu.

 

Boomerang är inte content. Eller roligt. Boomerang är en helt meningslös funktion som inte bidrar till något gott. Ni som råkat lyssna på mig vet att om man ska publicera saker på sociala medier så har man tre val; Berätta, underhålla eller utbilda. Inget annat. Boomerang är just inget annat. Det finns två grejer snubbarna på Instagram ska fixa. Det ena är att ta bort Boomerang (NEJ det är inte roligt att se dig dyka ner och upp i poolen 100 gånger på två sekunder) och det andra är att man i efterhand ska kunna redigera inlägg man gjort med carousel-funktionen.

I övrigt älskar jag Instagram. Och valpar. Och er.

/m

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Lämna en kommentar

Årets julklapp

Jag har ju inte bloggat sedan slaget om Poltava så det är väl bäst om jag mjukstartar. Jag tänker att vi måste prata lite om årets julklapp och lite olika tänkbara scenario runt just det. Låter det som en bra grej en mulen onsdag i november?

 

Jag ser tre olika faror med årets julklapp. Faror och faror. Kanske mer möjligheter och potentiella livshotande epidemiska sjukdomar. Ni får avgöra det.

  1. Återkomsten av shabby chic
  2. Säljmöjlighet
  3. Trams

 

Jag läste om nyheten förhållandevis exakt samtidigt som den tillkännagavs i morse. Jag blev i vanlig ordning besviken. Återigen har HUI hittat på något som ingen behöver. En total flopp. I år igen.Vi minns ju alla bakmaskinen, det elektroniska husdjuret, pokersetet och spikmattan. Fulländade succéer eller hur? HUI förklarar årets misslyckade val med att man ”tänker på skärmtiden”

Jag tänker istället direkt på livsfaran med återinträdet av shabby chic. För det är EXAKT där vi hamnar med valet av en mobillåda som årets julklapp. Ni vet. Slarvigt barnarbetat vitlaserat diverseträ prytt med text (alltid grå) om vad föremålet är till för. T ex:

”SKÄRBRÄDA” – på en skärbräda

”VITLÖK” – på en kub, på diskbänken där man lägger….tada! Vitlök

”HOME” – på en skylt som man hänger hemma så att man vet att man är….tada! Hemma

De människor av befolkningen som har någon av ovanstående produkter kommer garanterat att köpa mobillådan med texten ”MOBILER” – för att det är där man lägger….tada! NEEEEEEJ! Jag tänker aldrig stoppa min mobil i nån jävla vitmålad låda från Pakistan. Än mindre köpa en sådan låda.

 

När det dystra beskedet kom bildgooglade jag såklart, som alla vettiga människor gör, ordet mobillåda. Jag upptäckte en stor lucka för den driftige entreprenören som vill göra sig en rejäl hacka innan jul. De lådor som finns på marknaden idag är så fula att tillverkarna borde beläggas med näringsförbud snarast möjligt.

Sen lugnade jag mig och tänkte att detta är ju bara trams. En ren och skär idétorka från HUI´s sida. Helt plötsligt vänder man kappan och försöker skambelägga skärm. I och för sig helt rätt i trenden med sedan tidigare skambeläggande av flyg, barn och kött. Skäms dig som läst hela vägen hit! Bota dig med en låda! Helst en sån här:

 

/m


3 kommentarer

Bokförlag sökes!

Jag har en löjlig dröm om att bli författare en vacker dag. Kan vara en mindre vacker dag också för den delen. Jag är inte kräsen. En dag bara. I stort sett vilken som helst utom imorgon för då har jag andra viktiga saker för mig. Nåväl, jag har skrivit ganska mycket den senaste tiden och tänkte att det kunde vara roligt att smygläcka grejer här. Ni som känner mig vet att jag har ett ordningssinne som en tvångslobotomerad utter,  så mycket riktigt kan jag inte, hur jag än söker i datorn hitta mina tvångstråcklade rader. Jag hittade däremot detta i telefonens anteckningar. Bättre än inget, om än osammanhängande och ofärdigt.

Vem är jag? Vem jag är? VEM JAG ÄR?! Alltså jag kan inte med ord beskriva hatet jag känner mot de här förbannade webenkäterna. Varför ska tvunget de nya ägarna veta vem jag är? Jag har ju jobbat här i 12 och dessutom är det en lögn. Alltså inte det att jag jobbar för det gör jag ju, i alla fall ibland,  men det där med att ”den här webenkäten tar bara några minuter att genomföra”… Bullshit! Alla vet ju att det tar minst en halv dag att klicka sig igenom de förbannade sidorna där man ska värdera saker mellan 1 – 10 och sen, som grädde på moset skriva egna åsikter.

Jag är fortfarande på första frågan. Vem är jag ? – beskriv kortfattat.

Kortfattat?! De måste ju vara helt efterblivna om de skickar ut en enkät med en sådan uppmaning till mig. Skriva kortfattat! Vilken förolämpning. Att skriva kortfattat när man har hela huvudet fullt av hur långa meningar som helst som bara vill ut. Hela tiden. Det är ju som att be slumpmässigt utvald politiker ge ett rakt svar.

Men vem är jag? Jag kan ju inte skriva sanningen. Att jag sitter här, alldeles för högt avlönad för att skriva säljande reklambudskap fast jag egentligen vill vara författare? Jag kan inte skriva att jag ser mig själv som den fulländade korsningen mellan Calle Schulman och Per Holknekt. Alltså Calle Schulman-smart och Per Holknekt-snygg. Inte tvärtom om. Fast tänk om det hade varit tvärtom. Man hade sett ut som Calle men lyckats bli dumpad av Lena Ph. Herregud vad man ska vara tacksam.

Fast det behöver jag ju inte skriva, det ser de ju direkt på min profilbild på intranätet.

Detta är andra enkäten på tre år. Någon jävla HR-avdelning vill veta allt om mig och jag tänker inte svara. Inte en gång till. Det har jag bestämt helt själv. För sånt bestämmer jag.

De nya ägarna vill veta allt om oss men jag ska nog se till att spela dem ett spratt. Men mer om det senare. Nu tänker jag alldeles för mycket på Louise.

Louise. Just det. Alla heter nämligen Louise. Om nu det första jag funderar på när jag vaknar upp är att väldigt många verkar heta Louise nu för tiden så är det absolut ingen mening med att gå upp överhuvudtaget idag. Jag får ringa och sjukanmäla mig. Hade jag haft barn hade jag vabbat resten av veckan. Måste skaffa barn. Fast det bygger på någon form av förhållande och det vet vi ju mycket väl hur bra det brukar gå. Det är nog bäst att jag bara sjukanmäler mig.

Men hur är det ens möjligt? Hela Instagram är fullt av Louise som arrangerar mer stilleben på ananas än vad det finns flyktingar på jorden. Allt i jakten på likes. Via Ananas. Louise hur mår du? Nej, jag måste ta mig samman. Jag kan inte vara orättvis mot Louise innan jag har druckit kaffe. Men det finns fler Instagrambilder på ananas från Louise än vad det finns grekiska restaurangägare som heter Yannis. Fan, Instagram kommer ju att kollapsa av den datamängden mässingsfärgade kvasitropiska frukter. Fast å andra sidan det är väl bara att bygga en ny serverhall i storleksordningen Grönland så är det problemet löst. Plus arbetslösheten i Jokkmokk. Win-win liksom.

 

Kanske ska fortsätta att skriva i telefonen. Den har jag tydligen svårare att slarva bort. Vad tycker ni?

 

/m

 

 


Lämna en kommentar

Krönikor på Residence Magazine

Troligtvis vet de flesta av er om att jag sedan ungefär ett halvår tillbaka skriver krönikor på Residence Magazine. Ett fantastiskt roligt jobb där jag får lätta lite på mina tankar om design och inredning. Oftast är det bara trams, ironi och sarkasmer men ibland skriver jag om viktiga saker också.

Senaste krönikan tillhör inte det sistnämnda. Jag mansplainar lite lätt om bebisar, tatueringar, diy och Designterapin.

Vill du läsa den texten så klickar du HÄR.

Ha nu en underbar Torsdag!

/m


Lämna en kommentar

Norm Architects – Sabi Leaves

Jag har inte gjort någon vetenskaplig studie på det här men troligtvis finns det fler tillverkare av meningslösa grafiska prints än det finns husdjur med egna instagramkonto. Utan att räkna vidare på det så kan vi väl bara enas om att biljoners biljoner är för mycket. Alldeles för mycket.

Senast ut i raden av tryckt tristess är danska Paper Collective och deras samarbete med Norm Architects. Man har fotograferat löv. Japp. Löv. Sen trycker man det på ett stort papper och slår sig för bröstet. Jag repeterar. Ett löv.

paper_collective_martinreda_2 paper_collective_martinreda_3

Ja, nu kommer säkerligen någon av de inblandade att haffa mig på nästa mingel för att stå och kräva min ursäkt eftersom jag påstått att barnen på förskolan Ulliga Uttern hade gjort ett bättre och mer kreativt jobb. Så får det bli. Jag kan ta det. Däremot kan vi inte ta mer nonsensprints. Det finns så många begåvade konstnärer och fotografer ute i världen som gör spännande och vackra saker. Ta kontakt med dem. Jag har massvis med bra förslag som jag frikostigt delar med mig av. Hör av er! Vi behöver nämligen inte  bilder på löv. Torkade höstlöv. När våren är på väg.

/m

 


2 kommentarer

Sommarens bästa dukningstips

Jag vet inte om jag redan tjatat om det här men  jag ingår tydligen i någon form av bloggpanel i Hemnets regi. Detta trots att jag lite då och då skriver dryga och aningen nedlåtande saker om just det bolaget.  Jag ska väl erkänna att det går lite si och sådär med min medverkan i panelen. Antingen så refuseras mina texter med en mumlande ”tack, det var roligt Martin, men kanske inget som passar våra läsare”-fras eller så glömmer jag helt enkelt bort när det var deadline. Säga vad man vill om Hemnet men de har ett mycket stort tålamod.

För att jag nu inte ska glömma bort deadline eller bli refuserad i förhand så tänkte jag publicera min text redan här och nu. Uppgiften var att skriva om de bästa dukningstipsen inför sommarens alla stundande kalas. I och med att jag är ganska bra på just det, kalas alltså, så känner jag att jag har en del bra tips att delge. Skrivandet och själva dukningen spelar kanske mindre roll tänker jag.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Sluta romantisera om uteätandet!

Vi svenskar har en vanföreställning som heter duga. Så fort temperaturen stiger över 11,2 grader så ska det tvångsmässigt ätas mat utomhus. Vi måste ta oss samman här. Sådana idéer funkar utmärkt när du bor i närheten av ekvatorn och det alltid är instagramvänligt varmt utomhus. Här funkar det typ 1 gång av 100. Men… det jag vill understryka här är att det inte ens den gången är ok. Du köper ett hus för 5 miljoner som du hittat på Hemnet. Du renoverar köket för 200000kr, tapetserar om matsalen och köper nya möbler för ytterligare en ansenlig summa. Sen sätter du dig i trädgården och äter avslagen mat. På obekväma stolar från Jysk för 39 kr/st och låtsas som du trivs. Det gör du inte.

Dessutom finns det ytterligare några problem med den så kallade utomhusdukningen. Maten som någon under flertalet timmar lagt ner hjärta och själ i hinner kallna fortare än du hinner googla hur man egentligen stavar ecklesiastikminister och någon måste bära tillbaks glas, porslin och skålar med ej uppäten brocolli över en oklippt gräsmatta fylld med faror som kvarglömda fotbollar, ej ihoprullade trädgårdsslangar och minst en räfsa med taggarna uppåt.

Martinreda_1

Bilden har som vanligt inget med texten att göra. 

 

Så, sluta ät utomhus! Dra nytta av ditt ljuvliga hus. Öppna dörrar och fönster på vid gavel i stället och njut av trädgården på ett lagom tryggt avstånd. Inomhus finns inga mygg, mördarsniglar eller fästingar. Barnen däremot kan med fördel vistas utomhus. Vill ni ha en lugn stund så är det ganska viktigt att ni kommer ihåg att stänga fönster och dörrar under tiden. Man kan alltid öppna dem igen när barnen somnat.

Nåväl, hur ska man duka då? Enkelt. Svaret är enkelt. Samma storlek och samma tillverkare på alla tallrikar, det samma gäller bestick och glas. Det är ju maten och sällskapet som är i fokus på ett kalas, då vill man inte ha ett splittrat intryck på bordet. Rama gärna in härligheten med några vackra blommor, handskrivna bordsplaceringar och en tapet som löpare. (Hemnet, här kan ni lägga in en länk till min tapetblogg http://designbloggarna.se/bloggar/tapetmartin/ för jag tror det vore passande. Jag tror nämligen att jag är ganska ensam tapetbloggare i Sverige)  Tapet som löpare? Hur menar du då? Jo, alla har ju någon eller några rullar tapet över från senaste tapetseringen. Den kommer garanterat att passa alldeles utmärkt som löpare på långbordet. En ganska normal tapetrulle är ju drygt 10 meter lång och lär därför täcka bordet du tänker använda. Bonus med en tapet som löpare är att i princip allt stearin från de levande ljusen och merparten av alla rödvinsfläckar hamnar på tapeten som i vilket fall ska kastas efter kalaset istället för på den av farmor ärvda linneduken.

Lycka till!

/m

 

 

 

 

 


Lämna en kommentar

Halloween-styling

Halloween står för dörren och mängder av nervösa läsare hör av sig och undrar hur de bäst stylar huset i höstmörkret inför rådande firande. I sann public service-anda ställer jag upp. Jag har letat upp de mest stilsäkra halloween-tipsen gällande inredning. Bara för er. Som alla stora högtider så är det sociala i fokus och middagsbordet en central del. Jag börjar uppifrån och går neråt. Erkänn att jag är snäll och omtänksam.

Ett måste i taket är Simon Legalds lampor Amp Gold för Normann Copenhagen.

normann_copenhagen_martinreda_1

Bordet man dukar på, utan duk, är Nordik från Rum 21.

rum21_martinreda_3

Vad passar väl bättre än att pryda detta med ett gäng sjuan-stolar i lagom orange pumpafärg från Vålamagsinet?

Sjuan_Valamagasinet_Martinreda_2

På golvet under matbordet lägger man, hur opraktiskt det än må vara, Holknekts matta Down från EM.

Down_Matta_martinreda_4

 

Tycker man inte att detta var tillräckligt roligt eller tillräckligt mycket halloween så kollar man på den här videon, sen framstår mina förslag som ytterst rimliga.

 

Happy Halloween!

/m

 

 

 


Lämna en kommentar

Lenny Kravitz

Uppmärksamma läsare noterar såklart allitterationen i mina rubriker den senaste veckan. Slarviga läsare får en påminnelse med måndagens rubrik Lasse Kronér. Syftet är ju nu som då att via kända karaktärer dra mer trafik till bloggen än vad den förtjänar. Dock är det faktiskt så att Lenny Kravitz faktiskt har ett riktigt finger med i spelet.

Lenny-Kravitz-Martinreda_1

Jovisst, Lenny Kravitz nöjer sig inte med att visa upp sina genitalier vid senaste spelningen i Sverige, han ska också lansera en serie möbler och accessoarer . Här ovan ser vi Foxy Table. Uttryck som ”skomakare bliv vid din läst” och ”det där skulle till och med Martin Timell gjort bättre” känns ganska aktuella här…

Lenny-Kravitz-Martinreda_2

Topanga Corner Bar är yttrerligare ett exempel som håller ovanstående uttryck vid liv. Men är verkligen hela kollektionen så urbota dålig? Nja, det finns ett gäng kuddar som faktiskt är riktigt fina. Dream Pillow och Groove Pillow hade gärna fått flytta in hos mig.

Lenny-Kravitz-Martinreda_3 Lenny-Kravitz-Martinreda_4

Trevlig fredagskväll på er vänner!

/m

 

 


1 kommentar

Soft Söndag

Nu vet inte jag hur väl bevandrade ni är inom amerikanska ordspråk, men det finns ett klassiskt sådant som ni bör lägga på minnet.
It ain´t no Söndag if it ain´t soft.
 
Så därför tittar vi idag på en helt galet vacker stol, Slinky,  av den Italienska byrån Infiniti Design.
Bild
 
 
Inte helt otippat har den fått inspiration från japansk kalligrafi. 
Bild
 
 
Kan vi snälla få se svenskdesignade exempel med inspiration hämtad från från egna favoritkalligrafist Ylva Skarp?
 
Bild
 
 
/m


Lämna en kommentar

Trams!

Trams!
Hallå! Jag försöker faktiskt jobba här!
Jag undersöker tekniska specifikationer på soffor åt Hanna Hellquist, jag letar soffor åt designavdelningen på Eco-Boråstapeter och jag försöker samtidigt lära mig allt om hur jag blir världens bästa social media brand manager.
Det går ju åt skogen. Mina fingrar och i viss mån mitt undermedvetna i gott samarbete med Google hittar ständigt nya undanflykter. Senaste googlingen var inte bara dum och onödig utan även helt ointressant.  ”Fällbara bord”.
 
Vad håller jag på med? Hur mår jag egentligen? Varför? Det är de tre första frågorna som dyker upp. I synnerhet när man får fram träffarna. Sök inte på ”Fällbara bord”. Jag har redan gjort det. Det finns INGET att se.
 
Förutom detta då.
 
The finger amputator 2000
 Bild
Klicka här så förstår du.
 
Nej, jag har ingen aning om vad det är för något bord, eller om vem mannen är.
Det heter säkert inte så heller. Jag tyckte bara det var en lustig rubrik.
 
/m