MARTINREDA

Sveriges roligaste inredningsblogg! Design, inredning, möbler och trender


Lämna en kommentar

Norm Architects – Sabi Leaves

Jag har inte gjort någon vetenskaplig studie på det här men troligtvis finns det fler tillverkare av meningslösa grafiska prints än det finns husdjur med egna instagramkonto. Utan att räkna vidare på det så kan vi väl bara enas om att biljoners biljoner är för mycket. Alldeles för mycket.

Senast ut i raden av tryckt tristess är danska Paper Collective och deras samarbete med Norm Architects. Man har fotograferat löv. Japp. Löv. Sen trycker man det på ett stort papper och slår sig för bröstet. Jag repeterar. Ett löv.

paper_collective_martinreda_2 paper_collective_martinreda_3

Ja, nu kommer säkerligen någon av de inblandade att haffa mig på nästa mingel för att stå och kräva min ursäkt eftersom jag påstått att barnen på förskolan Ulliga Uttern hade gjort ett bättre och mer kreativt jobb. Så får det bli. Jag kan ta det. Däremot kan vi inte ta mer nonsensprints. Det finns så många begåvade konstnärer och fotografer ute i världen som gör spännande och vackra saker. Ta kontakt med dem. Jag har massvis med bra förslag som jag frikostigt delar med mig av. Hör av er! Vi behöver nämligen inte  bilder på löv. Torkade höstlöv. När våren är på väg.

/m

 


1 kommentar

What´s the point?

Så stod det i en bisats i en bloggpost jag läste häromdagen. Det handlade om att man bara skulle skriva om sånt som var fint, gulligt, bra och snyggt. Att grotta ner sig i saker som är fel, skeva och fula är det ingen mening i.

I beg to differ, om man nu ska fortsätta slänga sig med engelska uttryck. Varför ska samma vackra hemnethem cirkulera på alla instagramkonton? Varför ska samma möbel från mässan exponeras på samtliga bloggar? Varför ska man ovillkorligen trycka ctrl+c och ctrl+v på senaste pressreleasen och kalla det content? Materialet finns ju redan till allmän beskådan på Mynewsdesk. Jag förstår inte. What´s the point liksom…

Som skribent måste man våga säga sin mening. Man måste våga ta en debatt, man måste våga lyfta på stenarna och ifrågasätta. Annars är det ingen mening.

I måndags fick jag ett pressutskick i brevlådan. Mr Perswall lanserar en ny designserie i samarbete med ett gäng unga talangfulla designers. Extremt spännande! Jag sliter upp kuvertet, läser texten och fastnar för nyheten om Smooth Life.  En designduo bestående av Lena Melin och Liv Gisslandi. Handritat, fantasifullt, grafiskt och illustrativt. Fortfarande extremt spännande. Med en om möjligt ännu större iver bläddrar jag igenom de bifogade tapetbitarna men kammar noll. Inte någonstans finns tapetprover från Smooth Life. Bara en massa vackra men ganska ointressanta bilder på blommor. Och en fröpåse. Från ett helt vanligt ganska ointressant fröpåseföretag. Varför?

What´s the point liksom…

Jag vill ju se och känna på det här

smooth_life_mr_perswall_martinreda_1

/m

För mer tapetnyheter och allmänna väggbetraktelser –  kolla in tapetmartin.se 

 


Lämna en kommentar

Årets designvecka – En sammanfattning

En intensiv designvecka i Stockholm lider mot sitt slut och det är verkligen dags att sammanfatta det hela. Vad hände? Hur var det? Vem var där? Vem sa vad? Vi kör en liten Årets…-lista helt enkelt.

Årets party stod onekligen Elle Decoration för. Sagolik fest, god mat, underbar dryck, vackra människor och jag. I samma lokal.

Årets fulaste monter fick tydligen pris som raka motsatsen. Kinnarps, with all do respect, det såg faktiskt ut som Barbasmurf transformerat sig till Finlandsfärjan.

Årets finaste monter för andra året i rad är Tarkett. Vi behöver inte diskutera det vidare. Det bara är så.

Årets roligaste citat stod en vinnare för. På Elle-galan. ” Tack Sköna Hem”.  Jag säger också tack . Jag har snart slutat skratta.

Årets mest intressanta utställning fanns på Wetterling Gallery där Iittala gav intressanta alternativ på framtidens måltidsstunder.

Årets rotfrukt – Blå Kongo. I kavajfickan. No further questions….

Årets kommentarsflöde hittar man hos Trendenser som inte var med för första gången på en miljard år. När jag blir stor ska jag ha lika engagerat medhåll från mina läsare.

Årets outfit – Dött lopp mellan Stefans LSD-dopade kostym och Krickelins fantastiska polkagrispyjamas. Mer sånt i världen så blir allt bättre. Jag lovar!

Årets badrum…..

ballingslov_martinreda_2

är inte helt olikt…

Förra årets badrum

swoon_martinreda_1

Årets färg – är inget annat än total fadäs och nederlag för Pantones Greenery. Allt var korallrött i en varm, behaglig, för mig dock helt obegriplig färgskala.

Årets snackis är troligtvis den hittills obekräftade hörsägen om en kritiskt granskande pod vid namnet Designterapin.

Årets lärdom fick jag själv. Om jag skriver saker som folk tar illa vid sig för får jag tydligen prata ut om det istället för att dansa. Det är ingen nackdel säger folk som sett mig dansa.

Årets mest oväntade location hade Årets Rum styrt upp. En galakväll i ett parkeringshus. Hette i och för sig Lastkajen. Men det kvittar. Coolt var det!

Årets gladaste pristagare kammade hem pris på ovanstående galej. Grattis Anna!

Årets mest relevanta hashtag heter #selectedbydesignbloggarna

Årets gladaste möte var med Per Olav. Vilken energi, vilket skratt!

Det får faktisk räcka där… Det finns garanterat massvis med outforskat material till fler Årets…-utnämningar men jag måste kolla reprisen av Uutiset som börjar om 5 minuter så någon annan får ta det. Ok?

/m

 

 

 

 


6 kommentarer

Kakan Hermansson – Faux Marble Pots

Alltså, jag älskar Kakan Hermansson. Kanske inte när hon vinner över mig i På Spåret, men annars har jag nästintill avgudat  varje steg hon tagit i offentlighetens ljus sedan hennes samarbete med Mash Up International. Ett geni kort och gott. Nu har Kakan slagit till igen. Med en helt mästerlig plan. Hon har lyckats lura, inte bara Artilleriet, utan även hela svenska Instagram/Bloggosfären med sina… krukor?

artilleriet-kakan-pressbild-kopia-_4724

Jag är ju inte helt säker men jag jag har sett tillräckligt med tv-deckare för att kunna lägga fram två case här. Båda ganska troliga. Det ena är att Kakan har någon form av syskonbarn som via ett par bemärkelsedagar och julaftnar under ett par års tid försett henne med klassiska Ära vare Gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden-paket. Eller. Alternativ två. Kakan har lockats in på den kriminella banan och helt enkelt stulit dessa, av småbarns fingrar hopknådade trolldegsknyten, från förskolan Urgulliga Uttern.

Det kvittar. Nej, jag stödjer såklart inte någon kriminell verksamhet, men det kvittar. Det är mästerligt. Alla har skrivit om det, alla har instagrammat om det. Men ingen har reflekterat. Kan vi göra det ett tag. Sen instagrammar vi och bloggar. Deal?

En stor och innerlig hatt av för de pengar som hamnar hos Rosenlundstödet. Mer sånt! Bara det inte ser ut såhär.

/m

 


Lämna en kommentar

Täljogram – Hiss eller Diss?

Formex är över för denna gången. Det är både skönt och synd. Skönt att slippa denna överexponerade kavalkad av den mest meningslösa färgen någonsin, all rotting och så mycket laminerade brickor med marina motiv så att jordens gravitationsfält kom ur balans. Synd att inte få spendera ytterligare tid med alla härliga människor.  Missade man att besöka mässan kan jag rekommendera följande betraktelser från Inredningshjälpen,  Piazzan och Hemma med Helena.

Men vad var egentligen bäst på Formex? Vad var det som kittlade mest på mässan? Var fanns nytänkandet och kreativiteten? Det var sannerligen inte hos Carolina Gynning som lyckats med konststycket att  kleta ner vackra kylskåp med något som mest såg ut att vara Ulrica Hydman Valliens kvarglömda färgpytsar. Nej det var i allmänhet på avdelningen Young Designers det hände och i synnerhet i monter B15:52. Där befann sig nämligen  Täljogram.

taljogram_alla

Konceptet är lika enkelt som briljant. Det handlar om att tillgängliggöra något av det roligaste som finns – att tälja. Felix Wink, trähantverkare och designer samt Ragnar Kierkegaard Suttner, kreatör och copywriter har konstruerat ett litet prenumerationsbart kit med allt du behöver för att sopa Ernst under mattan. För dig med tummen lite mer centrerad i handflatan så bifogas även plåster. Genialiskt. Det är alltså bara att köra på!

taljogra_inzoomad taljogram_lada_oppen

Den medföljande träbiten som kommer från Västerbotten är vakuumförpackad så träet är färsk och lättarbetat. Jag signar härmed upp mig på en årsprenumeration. Mängden smörknivar som ges bort i julklappar från min sida är i stort sett obegränsad.

Veckans solklara Hiss går till Täljogram som med en snyggt förpackad kreativ idé låter var och en få skapa något unikt. Hatt av och stort lycka till!

/m

 


1 kommentar

Nyhetsbrev – Hiss eller Diss?

Jag ser att det har ramlat in en väldans massa nya läsare och följare både här och där. Ni kanske undrar vad det här är för ställe. Det är ju en ytterst relevant fråga. Jag har nog inget riktigt bra svar till er som undrar. Det är ju i grund och botten en inredningsblogg och på sådana ska det visas bilder. Ibland bryr jag mig inte om det. Idag är en sådan dag.

Idag ska vi prata lite om nyhetsbrev. Som man får på mailen.

Först tror jag att vi ska bena ut vad ett nyhetsbrev är. Det är ett brev med nyheter. Man får tillgång till nyhetsbreven genom att antingen signa upp sig på diverse sidor eller genom att vara känd. Är man känd har man inget val. Då får man massvis med nyhetsbrev. Vare sig man vill det eller inte.

Nyhetsbreven talar om för mottagaren vad som är nytt. Det ligger liksom lite i själva namnet. Jag öppnar nyhetsbrev fortare och med större iver än vad heroinisterna på plattan gör med en ny förpackning folie. Till skillnad mot dem så blir jag besviken ungefär 99 fall av 100. Detta beror på att alla nyheter ser likadana ut.

Det började som ett jävla monsunregn i december. Alla skulle önska god jul genom ett nyhetsbrev och lyckönskningarna skedde genom en bifogad bild på ljusstake/vas/karaff/stol/soffa/younameit. Trevligt, tänkte jag, men är inte detta samma ljusstake/vas/karaff/stol/soffa/younameit som jag fick i förra nyhetsbrevet med höstnyheter? Well well jag är inte den som är den som är den som är långsint så jag mailade artigt tillbaka och önskade 424 olika företag och pr-byråer en riktigt god jul. Det tog lite tid och det hann bli en märkbart dålig stämning på hemmafronten i och med avsaknad av diverse julklappsinköp. Men det var ju för en god sak.

Lite ledighet kom emellan, det firades både god jul och gott nytt år och sen hände det igen. Ungefär, jag har inte räknat exakt, 424 nya nyhetsbrev ligger och väntar i inkorgen. Spännande! Vad kan det vara? Jo, det är ju alla pressreleaser och nyhetsbrev inför Formex, Möbelmässan, Maison Objet, Milano samt  Fan och hans Mostermässan. Det här ska bli kul, sa han med en stor entusiasm i rösten….

Vet ni vad jag hittade. Jag hittade nyheter om EXAKT samma ljusstake/vas/karaff/stol/soffa/younameit som jag fick i december och i oktober. Pirret i magen inför stundande Formex och kommande möbelmässa vet inga gränser…. Det känns som hela jag är en överdos av samarin i ett pyttelitet glas.

Någon form av kollektiv diss utdelas härmed till den ständiga idétorka som diverse företag uttrycker via så kallade nyhetsbrev. Skärpning! Det finns ett gäng dedikerade bloggare som inte trycker ctrl+c och ctrl+ v från era nyhetsbrev eller mynewsdesk till varenda bloggpost. Gör nyheter för dem! Gör något riktigt. Gör något som är nytt. Gör något som berör och framförallt, skicka inga god jul-önskningar.

/m