MARTINREDA

Sveriges roligaste inredningsblogg! Design, inredning, möbler och trender


Lämna en kommentar

Napoleon PRO605 – Unwrapping

Reklam – Detta är ett sponsrat inlägg i samarbete med Napoleon.

Efter att under snart 10 års tid förbrukat ett antal mer eller mindre värdelösa grillar började jag tröttna på bristande kvalité och avsaknad av bra funktioner. Efter en intensiv googlingsperiod hittade jag äntligen Napoleon PRO605. En kolgrill som erbjuder allt det jag behöver för att kunna ta allt mitt matlagande utomhus. Detta kommer ni att få följa löpande under sommaren; ett par smarta grilltips, några härliga recept samt en drös fina grillbilder. Men vi börjar med lite unwrapping och monteringsbilder.

Grillen kommer levererad extremt välemballerad och transportskyddad. Sånt uppskattas! Det är faktiskt drygt 100kg grill vi pratar om, skönt om den är oskadd när den kommer fram. En tydlig och lättläst monteringsanvisning medföljer men finns ju såklart även online.

Nu har jag inte tummen mitt i handen så själva monteringen gick snabbare än vad jag han fotografera. Tre saker är dock slående. Kvalitén på alla delar, passform och monteringsanvisningar. Såna saker gör att man med ett leende på läpparna monterar en grill på 30 minuter.  Bilden överst här visar hantverksmässiga svetsfogar på handtagen till underskåpens dörrar, och bilden nederst den perfekta passformen till magnetlåset i golvstommen.

Jag fick monteringshjälp av min son ute på altanen. Kanske därför det gick så bra?

En av detaljerna jag verkligen ser framemot att nyttja i sommar. Den svarta lådan ni ser överst i bilden, med ett rutnät på, det är en box för att lägga glödande kol i. Med den som extra brännare kan t ex kycklingen på rotisseriespettet få en perfekt yta.

Avslutningsvis måste jag bara visa en helt fantastisk uppfinning.  Spaken till höger i bild med det svarta handtaget är för att kunna höja och sänka kolbädden för att på så sätt reglera önskad temperatur. Genialiskt!

Ha nu en underbar helg ute i det fina vädret!

/m


Lämna en kommentar

Krönikor på Residence Magazine

Troligtvis vet de flesta av er om att jag sedan ungefär ett halvår tillbaka skriver krönikor på Residence Magazine. Ett fantastiskt roligt jobb där jag får lätta lite på mina tankar om design och inredning. Oftast är det bara trams, ironi och sarkasmer men ibland skriver jag om viktiga saker också.

Senaste krönikan tillhör inte det sistnämnda. Jag mansplainar lite lätt om bebisar, tatueringar, diy och Designterapin.

Vill du läsa den texten så klickar du HÄR.

Ha nu en underbar Torsdag!

/m


2 kommentarer

Sveriges bästa inredningsbloggar 2017 – Hiss eller Diss?

Idag dök en ny lista upp i flödet. Företaget Wegot publicerade en lista över de 50 bästa svenska inredningsbloggarna 2017. Intressant på så många sätt. De vanliga listorna på bra inredningsbloggar brukar ju komma i slutet av året och det brukar vara ungefär 10 stycken som listas, men Wegot väljer att i början av juni bestämma vilka som är bäst 2017. Dessutom 50 stycken. Jag är ju aldrig med på de där topp 10-listorna. Det kvittar liksom hur mycket bubbel man än bjuder chefredaktörerna och jurymedlemmarna på. Jag kommer aldrig med. Det är ok. Verkligen. Men rent rimligt så tänker jag att även en sjåpare som jag borde kunna ramla in på i alla fall en 49:e plats på en så här pass omfattande lista.

Nyfiken i en strut betar jag av listan. Det är en intressant lista. Inte helt otippat vinner Frida på Trendenser. Fattas bara annat. Att rodda runt Sveriges största inredningsblogg samtidigt som man har en nyfödd krabat hemma är värt mer än en förstaplats. Jag skulle kunna nominera till bragdguld i det fallet. Nåväl.

Det som är riktigt intressant är felskrivningarna och döda länkar. Om man nu gör sig omaket att lista och länka 50 personer (sjukt omständigt som bloggare, jag orkar aldrig göra sånt p g a lat) så borde man kanske kolla att länkarna funkar och att folk som i verkligheten heter Victoria inte i texten kallas för Anna samt att plats nr 28 föräras följande:

Ni får självklart mysa ner er i alla härliga texter i listan på eget bevåg, jag tänker bara lyfta ett par trevliga exempel till.

Detta är också en blandblogg, mest med inredning, men även med resetips, recepttips och hälsa och skönhet” Ursäkta. Blandblogg? Blandband, blodad tand och brandman är ord jag känner till men blandblogg? Sluta.

Ett av mina alter ego bloggar på Designbloggarna.se så när Stefan Nilssons namn dök upp spetsade jag ögonen lite extra. ”Hans blogg består mest av texter”  Nej, nej och åter nej. Jag försöker dagligen stoppa Stefan från att spamma ihjäl oss med sin konstanta bildbonanza. 200 bilder per inlägg i olustig oordning. Han kan skriva och skriver bra men hans blogg består inte mest av texter. Det ser till och med Stevie Wonder.

Sen är det ju roligt att man lyfter en av 26 bloggare på Designbloggarna men i samma stund klumpar ihop framgångssagan som separata personer förverkligat på Lovelylife. Exakt hur dumt är inte det?

Ni som följer mig vet att jag inte är överdrivet förtjust i särskrivningar men ihopskrivningar är ta mig tusan lika belastande för sinnet att bevittna. Kråks Stuga som drivs av Henrick heter Kråks Stuga och INTE Kråksstugan (obs bestämd form i Wegots text) Sen kan man också, om man ska vara petig, se att Henrick gjort 18 inlägg 2017. 14 av de inläggen handlar om Superskaparna. Nästa år ska jag skriva 15 inlägg på 6 månader om Superskaparna och sålunda putta ner Henrick från sin 41:e plats.

Wegot, ni tilldelas härmed veckans solklara Diss för årets (?) sämsta lista. Inte bara för alla uppenbara fel men också för kontaktbrevet till alla berörda bloggare där ni försöker sälja in er själva som samarbetspartners. Gör läxan, gör om och gör rätt. Eller förresten. Gör inget alls. I alla fall inte på ett väldigt bra tag.

/m

 

 

 

 

 

 


1 kommentar

Cosentino – Eternal Party

Det har varit, lindrigt sagt, lite si och så med närvaron på mina bloggar den senaste tiden. Det beror i mångt och mycket på festligheterna i onsdags. Jag och Hanna har jobbat ganska intensivt ett bra tag nu med att skapa ett event för Cosentino. En heldag för branschfolk inom stenskivor men också en middag på kvällskvisten för våra fantastiska bloggkollegor. Allt gick bra. Mycket bra för att vara lagom skrytsam. Det beror lite på mig, ännu mer på Hanna men allra mest på våra gäster.

Madeleine, Alva, Elin, Lotta och Jenni. Diana, Katrin, Fia, Emma och Sarah. Linn, Alice, Anna och Cosentinogänget representerat av Anna, Pierre och Fredrik. Tack alla!

Mushy Mushy bjöd på orimligt god och dito photogenique mat. Allt serverat på stenskivor såklart.

Att få sitta ner i flera timmar, äta och dricka gott men också prata och skratta med sina fina vänner är en extrem lyx. På listan över bra middagar som man aldrig vill ska ta slut är detta en ny etta.

Stylingarbetet i lokalen hade aldrig blivit så bra om inte By On Design så frikostigt hade låtit mig (i halvpanik naturligtvis) sno ihop grejer från deras lager samt ett lika generöst lånande från Blomsterlandet i Kungsbacka. Vilka hjältar det finns!

Alla de fina bilderna har Alice tagit.

Nu är det dags för nästa event. Inte mitt arrangemang, men det ska bli väldans trevligt med dop i Skåne. På återhörande.

/Gudfadern

 


2 kommentarer

Lastpall – Hiss eller Diss?

Förlåt det långa avbrottet med tisdagstemat Hiss eller Diss? Det är inte det att det inte funnits saker att hissa eller dissa den senaste tiden det är bara det att tiden inte har räckt till. Ni vet hur det är. Det ska byggas växthus, anordnas strumpbingo, spelas in poddar och drickas vin. Ett fasligt sjå helt enkelt. Nu är det i alla fall dags. Ett ämne som jag grunnat på länge och dessutom berört i Designterapin, men nu är måttet rågat. Jag pratar såklart om lastpallar.

Det finns folk med mer än 12000 följare på Instagram som på fullaste allvar bygger soffbord av lastpallar. Inte ens produktionsteamet bakom Superskaparna skulle komma på idén att vitlasera en lastpall och kalla det för soffbord. En lastpall är en lastpall. Truckförare och lastbilschaffisar använder lastpallar för att köra omkring saker på. En lastpall är alltså en lastpall. Inte ett soffbord. Det kvittar vilket perfekt färgkodskoma av shabby chick du fastnat i. Det. Är. Inget. Soffbord.

Fler saker som lastpallar inte är, undrar ni. Jo, det kan jag berätta. Lastpallar är inte montermaterial på en möbelmässa. Man använder alltså inte lastpallar som displayyta för att visa vilken ny fin stol man gjort.Truckförare och lastbilschaffisar använder lastpallar för att köra omkring saker på. En lastpall är alltså en lastpall. Inte ett podium.

Men det som fick den berömda bägaren att rinna över var det jag såg på Facebook i morse -tack för tipset Jocke! – Bauhaus, det småtyska gubbdagiset, har kommit på världens bästa affärsidé. Lastpallar. Inte bara som soffbord utan även som soffa. För futtiga 2076kr (obs notera ordinariepris på 2595kr, snacka om fyndpris) kan du nu bli glad innehavare till århundradets, inte bara fulaste, utan även mest obekväma sittmöbel, alla kategorier.

Känner du att soffan är en aningen för stor investering så kan du ju använda ritningen till soffbordet. Själva soffbordet är tydligen bortplockat efter den här dialogen med Bauhaus men ritningen ligger kvar…

Lyfter dock ett varningens finger, för vad det nu är värt, men bygger du ett soffbord av en lastpall så avföljer jag dig. Ok?!

Veckans solklara diss tilldelas här med alla former av DIY där ordet lastpall är inblandat. Jag vill inte se fler galna upptåg med lastpallar. Någon måste sätta ner foten och säga stopp. Vad är annars nästa steg? Badhandduk, kaffekokare och astmainhalator…

Bevare mig väl.

/m

 

 


Lämna en kommentar

Café Halland – En guide till 40 caféer

Det är ju söndag och det är en soft sådan även om rubriken säger något annat. I eftermiddags packade jag in hela cirkusfamiljen i bilen och begav mig till Äskhults by för att närvara på boksläpp. Alexandra Matson Ruane har tillsammans med Bill Mason gjort en bok om 40 fantastiska smultronställe i Halland. Någon, jag säger inte vem, bad mig korrekturläsa.  Nu är i alla fall den bedårande boken ute, Café Halland – Recept och guide till 40 caféer. Högst rekommenderad!

Har man inte vägarna förbi denna pärla kan man gott göra sig besväret att ta sig dit. Ofantligt vackert.

Sist ut författarinnan. Alexandra Matson Ruane. Lägg namnet på minnet,

 

/m


Lämna en kommentar

Kvinnliga formgivare

Det finns en svensk gubbformgivartrio. Alltså en trio som formger saker, inte gubbar. För några år sedan gjorde de en kollektion med tapeter. Det lovordades såklart. Av alla. Utom mig. Såklart. Man kan säga att det blev en ganska frostig stämning efter det. De vänliga nickarna på följande möbelmässor uteblev och jag fick verkligen argumentera för min sak – det finns kvinnliga formgivare som gör jobbet bättre.

Nåväl, åren har passerat och jag har via tangentbordet kanske inte direkt slutat skapa konflikter men vurmen för att lyfta kvinnliga formgivare består. Ni som inte klarar av namedropping borde sluta läsa någonstans nu ganska snart. Ni andra som är intresserade av framtidens stora stjärnor, ni kan enkelt googla bort en vecka genom att köra ctrl+c och ctrl+c på namnen nedan.

Jag och min kompis Peter (formrepubliken.se) har en pod. Yes, I know. Två gubbar. Men om vi bortser från det så har vi faktiskt en pod. Den heter Designterapin. Man behöver verkligen inte lyssna på den. Alltså verkligen inte. Det är bara två sura gnälliga gubbar som pratar design. Men grundtanken är god. Att få prata ut om design. I ett av våra avsnitt lyfte vi frågan om kvinnliga formgivare. Finns de? Var finns de och framförallt varför syns de inte? Vi gjorde en efterlysning och svaren lät inte vänta på sig.

Visst finns det kvinnliga formgivare. Inte bara det, utan kvinnliga formgivare som jag aldrig hört talas om som gör klassiska håll-käften-snygga saker.

Några av dem, jag säger några, för det finns såklart fler, heter

Chris Liljeberg Hallstrøm, Sofie Østerby, Eva Fly, Alvilde Holm, Celina Rolmar, Astrid Tolnov Larsen, och Ellinor Ericsson.  Man kan med lite finurlighet ana att just dessa namn är hämtade från det förlovade pölselandet i väster och det är korrekt. Naturligtvis finns det svenska, precis lika kompetenta kvinnliga formgivare. Några av dem heter

Lisa Hilland, Hanna Wendelbo, Anna Elzer Oscarsson, Tina Larsson, Emma Olbers, Cecilia Viklund Söderquist och Lisalove Bäckman

Ni fattar. Det finns en hel drös att hämta. Detta är bara ett urval för att påvisa styrkan och mångfalden.

Så med denna ganska gedigna lista hoppas jag att man lämnar gubbarna till nästa projekt och låter de som verkligen kan och vill något få sprida sin design.

/m