MARTINREDA

Sveriges roligaste inredningsblogg! Design, inredning, möbler och trender


Lämna en kommentar

Soft Söndag

Som vanligt på söndagar så tar vi det lugnt och ägnar oss åt vackra saker. Pianisten Martin Hederos och konstnären Jesper Waldersten skapar just sådana saker. Vackert, magiskt och eftertänksamt. Här perfekt fångat av Mikael Lindqvist.

I torsdags hade jag den stora äran att få uppleva detta konststycke live på Kungsbacka Teater. Har du möjlighet att se föreställningen så tveka för guds skull inte. Gör det! Bara gör det. Omtumlande och tankeväckande men även rogivande och vansinnigt underhållande.

Hatten av för Jesper och Martin!

/m


Lämna en kommentar

Best of Year Awards

Amen alltså på riktigt. Vi måste prata om det här. Det är något fundamentalt fel i systemet. I am a true design believer. För att vara nere med kidsen så skulle man kalla mig en delieber. Hela mitt liv kretsar runt design. Jag brinner för det, det påverkar mig, jag skriver om det, jag verkar i branschen och jag umgås med design 24/7. Jag är verkligen en av förespråkarna till att design lyfts och prisas men det måste finnas något form av stopp. En rimlig gräns. En rejäl fotnedsättning. Någon som säger tack det räcker. Jag kan vara någon.

Det fullkomligen vimlar av organisationer och företag med ekonomisk vinning som högsta syfte som instiftar design awards oftare än jag hinner säga ”prata inte med mat i munnen” till mina barn. Det som fångade mig senaste var Best of Year Awards.  Kort och gott går det ut på att @interiordesignmag  nominerar 1837583234623442 st designade föremål. Tro mig det finns inte så många designade föremål år 2017.  Ett av de föremålen är Mr T. Förlåt. Verkligen förlåt här Ola Giertz, men du får klä skott här.

Men Mr T är inte det bästa du gjort.

Ola Giertz Mr T Martinreda

För er som är tveksamma och undrande så är Mr T en pall. Den är nominerad till årets bästa pall. Är det fortfarande fler som är tveksamma och undrande? Jag är i alla fall.

Jag är ju som bekant inte den som är den och jag hatar att känna mig en konspirationsteoretiker à la Flashback men är inte den här formen av designpris precis samma betalda härva som Red Dot håller på med? Mr T  kommer nämligen från Materia som i sin tur ägs av Kinnarps som i sin tur är en flitig finansiär till  just Red Dot.

För om vi tittar på pallen så är det ingen award winning design precis. Det ser lite mer ut som något från hjälpmedelscentralen. Ni vet folk med reumatism som behöver überergonomiskt utformade korkskruvar för att öppna flaskan till fredagsmyset. De använder saker som ser ut såhär. För att öppna vin. Inte att sitta på.

Det finns ju en hel drös med pallar som är snyggare under 2017.  Torus Pony, Cassinas Swish,  och svenska Lilla Snåland som är gjord av spillbitar från Lilla Åland.  Det är award winning design.

 

/m

 

 

 


Lämna en kommentar

Designterapin

Det som i våras började som ett litet skojigt projekt med två värdelösa mikrofoner har nu blivit 11 avsnitt. De senaste 9 avsnitten med bra mikrofoner. Jag kan stolt säga att vi har en bra podd, jag och Formrepubliken. Har du mot förmodan missat så hittar du Designterapin HÄR. Innan du klickar på länken så kan jag ge en kort beskrivning.

Vi förbereder oss ganska minimalt inför våra inspelningar. Detta beror inte på nonchalans eller brist på engagemang, det handlar mer om tidsbrist (Peter) och tidsoptimism (Martin). Det innebär såklart att vi stundtals har extremt dålig koll på det vi pratar om. Som Hemfrid senast. Nu vet vi att det inte är en mäklarbyrå t ex.

Men. Vi har väldigt roligt. Det är en ynnest att få prata om designrelaterade frågor i knappt en timme lite då och då. Det går kort och gott ut på att vi pratar ut om saker som vi funderat på den senaste tiden. Det kan vara märkliga vardagshändelser, det kan vara nya kollektioner och det kan vara bara trams.

In och lyssna nu!

/m

 

/m

 


Lämna en kommentar

Designhunden igen

Ja, det var ju ett sju helsikes tjatande om hundar här på bloggen . Jag vet. Men vi måste prata om det. Där är designrelaterat. Kommer ni ihåg min krönika om designhunden? Finns att läsa på Residence om någon skulle råkat missa den. Det blev en liten designhund här hemma. Stella förgyller vår vardag genom att tugga upp laddsladdar, hörlurar och tapetrullar. Det är inget problem. Det som är jobbigt att jag ser hundar överallt nu. Jag är ganska övertygad. Det har säkert funnits hundar innan, men det är först nu jag ser dem.

Eller om man ska vara petig, det är först nu jag ser hur de ser ut. De ser inte ok ut. Kalla mig konservativ men så som hundar ser ut idag rubbar ju världsalltet och vår syn på vad som är fysiskt möjligt att åstadkomma med designgenetik. Vi kan inte ha det såhär. En hund är en hund är hund och ser därför ut så. Som en hund.

Jag ser hundar som är så tillplattade i ansiktet (heter kanske något annat på hundspråk men ni fattar) att man i princip måste stoppa ett stort sugrör i nosen på dem för att frigöra andningsvägarna. Hundstackarna måste ju få andas.

Den nyfikne grannen lutar sig över häcken och frågar fundersamt

-Jaså Åke, du har köpt en ubåt?

-Ubåt? Nej det är en hund.

-Men den har ju ett periskop..

-Fast det är en hund.

-Ok, men det var ju en hemsk historia med den danske uppfinnaren och hans ubåt

-Fast detta är en hund.

-Ja, man undrar ju vad Ryssarna har i våra svenska vatten.

-DET ÄR EN HUND!

Ja ni förstår själva. Ovärdigheten. Dels att ha en granne som tror att man har köpt en ubåt och sen att den stackars hunden måste intuberad för att överhuvudtaget kunna andas. Med i bästa fall ett snyggt svart sugrör, i värsta fall, ett stulet vitt, med röda ränder från donken.

Sen finns det andra hundar. De med så kallad fläckvis behåring. Det. Är. Så. Sjukt. Som en nakenhund (vilket också är helt orimligt sjukt) fast med päls på höger framtass, vänster öra och en liten dutt på svansen. Vad handlar det om? Hur tänkte man där? Man vill att hunden ska se ut som den går på cellgifter? Vad är det för bisarr design?

Sen har vi de små hundarna. Alltså de riktigt riktigt riiiiiiktigt små. Nu pratar jag inte om de som får plats i handskfacket i bilden utan de som skramlar runt likt enkronor i myntfacket i precis bredvis växelspaken. Jag har fångat möss i vasksåpet här hemma som är större.

Jag har för mig att Jesper Rönndahl har haft en spaning om detta. Till slut kommer hundar att vara vår lösning på t ex förvaring. De kommer inom några år vara så små att de upptar negativa kubikmetrar. Hunden du köper om ca 20 år är alltså så liten att du frigör låt säga 50 kubikmeter. Det är alltid bra med 50 extra kubikmeter förvaringsutrymme. Tro mig.

Hur det blir i verkligheten med just den hundens instagramkonto vet jag inte. Kanske ingen direkt likeraket om det bara är bilder på svarta hål eller folks nya källarförråd fulla med för små slalompjäxor, några lådor med skolfoton från åk3 och den där shabby chic-hyllan som nog kan bli bra i sommarstugan?

Så, nu är det dags för kvällspromenad med Stella. Ha en underbar kväll allihopa!

/m

 

 


2 kommentarer

Potatisskalare

Inkorgen fylls av frågor. Jag känner att jag måste förklara mig. Nej, jag har inte slutat blogga. Nej, jag har inte tappat sugen, inspirationen eller lusten. Jag har bara helt och hållet fastnat i någon form av tankevolt. Det rör naturligtvis mycket djuplodande och viktiga problem som ni säkert förstår. Det handlar nämligen om den klassiska potatisskalaren.

potatisskalare design funktion martinreda

Min fru säger att jag ägnat sjukligt mycket tid åt ”den där förbannade potatisskalaren”. Att jag på något sätt inte alls är normal. ”Ingen vettig människa kan lägga så mycket energi på en sån sak Martin” Jag försöker förklara och påstår att detta är ett samhällsproblem med högt designfokus. Något vi måste prata om helt enkelt. Något man måste gå till botten med.

Ja, man kan skala annat än potatis med den. Men den används oftast här hemma som just potatisskalare och i viss mån morotsskalare. Ganska mycket mer morotsskalare än potatisskalare om sanningen ska fram eftersom varken snabbmakaroner eller fiskpinnar behövs skalas nämnvärt. På riktigt heter den Potatisskalare Stål Jonas Original och går här och var att köpa för en spottstyver.

Nåväl, nu till mitt mankemang. Min förra skalare hade efter låg och trogen tjänst gjort sitt. Det var dags för en ny. Med en hyfsat konservativ uppfattning om skalare var ju valet enkelt. Köp en exakt likadan. Designen från 1953 står sig med bravur än idag.

Nöjd, glad i hågen och med ett visst mått av belåtenhet kommer jag hem och börjar skala. Det går som tåget. Attans vad jag skalade. Ni kan inte ens ana hur mycket jag skalade. Vansinne. Hur som. Maten är klar, alla äter och en dryg strax senare är vi samtliga nöjda mätta och belåtna. Då diskar jag.

Sen går det väl en dag eller så innan grönsaksinspirationen tryter och jag tänker servera morotsstavar för femtioelfte gången den veckan och skalaren åker fram. Vad händer? Den funkar inte! Inte ens om jag gör tafatta försök att göra vänsterhänta manövrar. Ursäkta mig, vad är det egentligen som händer i mitt kök. Kom det helt plötsligt hit en illasinnad vette och förtrollade min ypperliga Potatisskalare Stål Jonas Original?  Hur jag än vrider och vänder, vilken hand jag använder, så står jag där som ett praktsär och fattar ingenting.

Va?! Ska det vara såhär? Ska mänskligheten verkligen behöva tåla detta? Jag känner att jag måste prata med Jonas.

HJÄLP!

/m

 


5 kommentarer

Designhunden – Hur gick det sen?

Kommer ni ihåg min krönika om designhunden? Eller snarare jakten på den ultimata designhunden?

Det blev ett litet, jag ska inte kalla det rabalder, men i alla fall storm i ett vattenglas. ”Va?! Ska DU skaffa hund?!

Nu är det gjort. Den ultimata designhunden har anlänt. Hon heter Stella. Diverse barn och en fru påstår att det är från betydelsen av ordet stjärna. Jag och alla andra som vet, förstår att det är från den belgiska ölen Stella Artios.

Stella är som en båtsman i pytteformat. Jag är alldeles kär. Så emot mina principer egentligen men oj vad den lilla gynnaren har fastnat i hjärtat.

 

Trevlig helg vänner!

/m