Plötsligt händer det. Dagen med en medelpuls på 280 lugnar sig och allt blir tyst och skönt. Det kan bero på att tapeterna på ovanvåningen nu är färdigsminkade (inga frågor tack) och att sminkösen och hennes syskon nu äntligen ligger i sina sängar. Det kan bero på det…
Nåväl, i vanlig söndagsordning gör vi precis som vanligt. Jag håller käft och visar lite vackra bilder. Idag blir det Scandinaviaforms nya vas Kammar som presenterades på Formex härom veckan. Vackert!
/m
Inga sarkasmer, inga dryga kommentarer, ingen ironi. Vi tittar bara en eller ett par vackra bilder och längtar ihjäl oss efter Emma Olbers och Lisa Hillands utställning Talking Pieces på Sidenväveriet. Varför? Se nedandärför!
Bilder: Andy Liffner
Ses vi inte där så ses vi ute på mässan. Trevlig kväll på er kompisar!
/m
God eftermiddag,
Jag har precis läst senaste numret av Sköna Hem. Det resulterar i en mängd frågor som jag måste bearbeta. Hur säger jag upp min prenumeration? Varför har halvadeln von Ollonstropp och den jättelyckliga sambon med ännu märkligare namn tvingats inreda sin 765382 kvadramteter stora östermalmslägenhet med en IKEA-gardin? Den matchar knappast Poggenpohl-köket. Är det för att vi vanliga människor ska kunna anamma inredningen och känna att vi också kan inreda som det riktigt fina folket?
Jag har fler frågor… Varför är all färg i tidningen samlade på de 43 sidorna som består av reklam, medan resten av bilderna får vilken obuktionssal som helst att framstå som färgsprakande. Ska vi och behöver vi verkligen vara så tråkiga 2016?
Jag har ett par frågor till om det är ok?
På sidan 75 börjar reportaget om boendet hos ”läckergommarna Frithiofsson” Läckervadförnågot? Jag kanske överreagerar en smula här eftersom Hr Läckergom samlar på vin. Jag litar inte riktigt på folk som sparar på vin. Han skriver också upp namn, årtal, etc på en griffeltavla bredvid vinerna. Jag har i och för sig också en griffeltavla, men där skriver jag upp saker som jag inte ska glömma bort. Typ hämta barn från dagis, att vi inte behöver köpa ytterligare en förpackning tacobröd till fredagsmyset och att jag måste hitta den där boken som har försvunnit och nu vill tydligen biblioteket väldigt gärna ha den tillbaka. Bara viktiga grejer alltså.
Nu när jag håller på så kan jag fråga lite om framsidan också. Det står ganska klart och tydligt att detta är ett specialnummer. Varför ser ert specialnummer likadant ut som alla andra nummer av tidningen? Och framförallt varför är rubriken 9 DRÖMHEM ihopskriven så att det står 9DRÖMHEM? Är inte det konstigt?
Jag har egentligen fler frågor men det hinns helt enkelt inte med just nu. Barbies hår är alldeles tovigt och det måste åtgärdas NUUUUUUU!!!!
/m
Som ingen av er givetvis missat rullar Formex för fulla muggar just nu. Jag är tydligen inte där. Alls. Detta hindrar ju inte mig det minsta från att döma ut hela mässan som enahanda, intetsägande, ointressant och väldigt likriktad. Jag baserar mina påstående på det flöde jag utsatts för de senaste dagarna i diverse sociala medier. Det är kaktusar och cirkuslampor, det är grått och det är beiget, det är prydnadskuddar i dova pasteller och det är Ernst. Man skulle kunna gå i permanent vinterdvala om det inte vore för AEO.
En kombination av klassiskt dra mig baklänges-vad-vackert och håll käftensnyggt kryddat med en gnutta shut up and take my money-aura ger en hyfsat rättvis beskrivning till vad Anna Elzer Oscarsson åstadkommit med sin kollektion Dancing Dunes.
Anna vem? Anna Dusty Diamonds-Anna. Nu vet ni eller hur?
Nej, jag är ingen vas-kille. Jag har knappt kommit över de facto att jag precis blivit lamp-kille. Vi får lugna oss lite där och nöja oss med det ett tag, men jag kan inte låta bli att gripas och golvas totalt av formspråket Anna förmedlar med Dancing Dune. Det är rent, elegant och sobert. Det är intelligent, intresseväckande och in i bängen vackert.
Hemtex, jag höjer ett varningens finger här…. Nu gör ni ingen kopia av Dancing Dune, för då får ni med mig att göra. Ingen annan får såklart heller kopiera den här magiska designen. Är det uppfattat?!
/m
För länge sedan var jag en typisk soffkille. Hade stenkoll, visste allt om plymåer, sittdjup och armstödsbredd. Sen vet jag inte riktigt vad som hände men känner mig nu alltmer som en en lampkille. Är det bra eller dåligt? Jag bloggar hur som haver betydligt oftare om lampor än om soffor. Är det på grund av att det händer mer i belysningsvärlden? Är den mer innovativ? Är den mer intressant? Oklart. Dagens bloggpost handlar i alla fall om en lampa. En vacker sådan. Kurage.
Japp, det är världens just nu vackraste rislampa. Luca Nichetto och Oki Sato ( kanske mer känd som Nendo) har lyckats med en fullträff för Foscarini. Poetiskt, avskalat, funktionellt och vackert. Mycket vackert.
Jag vet inte hur ni känner, men det här blev ju en helt fantastisk torsdag i alla fall. Nu ska jag gå och låtsassläcka och låtsastända min låtsasKuragelampa till någon låtsasvuxen kommer och säger till mig på skarpen. Sen ska jag sova.
/m
Känner ni till Porsche? De gör bilar. Oftast röda och snabba. De brukar se ut ungefär såhär:
Ponera nu att Transylvanska biltillverkaren Dacia lanserar en ny modell och den ser ut såhär:
Man kan lätt tänka sig att att det hade blivit ett så kallat rabalder. Det hade skrivits spaltkilometrar om stölden, det hade näthatats och det hade gjorts roliga memes. Ja, ni fattar. Men om jag säger att den 7:e januari så postade inredningsbloggaren Maria Soxbo ett inlägg på sin blogg Husligheter som såg ut såhär:
Vad har nu Marias inlägg med Porsche att göra undrar vän av ordning? Inget alls. Det har med följande bloggpost att göra. Den som Åsas Blogg ”skrev” ett par timmar senare.
Precis lika efterblivet som det vore av Dacia att sno Porsches design är det av Åsa att sno Marias bloggpost. Nu har ju inte Dacia snott någon design. De skulle kanske behöva det, men nu handlar bloggposten inte om det utan om att Åsa helt ogenerat roffar åt sig, kopierar och stjäl texter och bilder från en person som livnär sig på att blogga om inredning.
Åsa, skamvrån är där borta. Du kan ställa dig där ett tag med strut på huvudet. Sen ber du om ursäkt. Sen raderar du bloggposten. Häng nu inte läpp för det. Du är en av de lyckligt utvalda till veckans solklara Diss. Grattis!
/m
Behöver egentligen inte skriva så himla mycket här. Ni ser ju bilderna och förstår mycket väl hur snyggt det är. Vi pratar ask och vi pratar läder. Vi pratar superduktiga Granit och vi pratar superhypeade Smålands Skinnmanufaktur. Vad kan går fel?
Det är rent, enkelt, stramt och snyggt men likväl lekfullt och framförallt genomsyrat av den starkaste trenden just nu: miljömedvetenheten. Lädret från Tärnsjö är kromfritt och kommer precis som asken att åldras med värdighet och bara bli vackrare och vackrare med åren.
Well done!
/m
