MARTINREDA

Sveriges roligaste inredningsblogg! Design, inredning, möbler och trender


Lämna en kommentar

Instagram och de allt mindre bilderna

Vi måste prata om det. Bilderna som bara blir mindre och mindre. Det senaste halvåret har kreatörer från olika områden börjat den märkligaste av tävlingar på Instagram. Tävlingen om vem som vågar ha mest vit ram runt sina bilder. Idag benar vi ut lite hur, när, vad och varför om detta superviktiga ämne. Välkommen!

Så här ser det ut nuförtiden ungdomar. Man, i detta fallet Lotta Agaton, lägger upp en pytteliten bild och håvar in likes. Den gamle farbrorn, jag, måste hämta läsglasögonen och stora zoomverktyget för att se om bildtexten överensstämmer med själva bilden.

Lotta är inte någon ensam syndabock här, detta är ett vitt spritt -till min stora fasa- fenomen. Hur små kan bilderna bli egentligen och när tar det slut? Kan det kanske till och med bli så att Instagram inom en snar framtid blir ett svart hål?

Jag är ingen matematikprofessor men jag har i alla fall gjort lite vetenskapliga beräkningar på utvecklingen av den vita ramens övertagande de senaste 6 månaderna och mina vänner, det ser inte ljust ut. Om det ska fortsätta i den här takten kommer bilder från t ex Lotta att se ut så här om bara 3 veckor:

 

Och ytterligare 3 veckor senare ser det ut såhär:

Om vi inte stoppar utvecklingen snarast så kommer bilderna från de stora framgångsrika Instagramstjärnorna att se ut så här innan novemberlovet kommer:

Som ni förstår så kan man enkelt se att strax efter luciafirandet dragit igång kommer bilderna att uppta negativ energi och resultera i svarta hål. Du, din hund, din prydnadsananas och allt annat löst krimskrams kommer att slukas upp genom din smarta telefon. Livsfarligt!

Kom inte och säg att jag inte varnade er.

/m

För känsliga och oroade läsare, ja, jag har frågat Lotta om lov.

 

 


Lämna en kommentar

Den offentliga inredningens intrång i hemmiljön

Jag är inte ensam över att ömsom skrattat och ömsom suckat djupt åt designen företagen som tillhandahåller inredning för den offentliga miljön skapat de senaste 10-20 åren. Det blir liksom aldrig riktigt vackert när man sätter funktion före design. Det kvittar hur många köpta designpriser man skryter med eller hur många dito diplom man hänger upp i foajén. Ett höj- och sänkbart bord med bokskiva och silvriga ben är inte och kommer aldrig att vara en vacker pjäs. Funktionell ja, snygg nej.

Men nu börjar det hända saker. Helt plötsligt ramlar det in dylika produkter i våra hem. Varför? Jo, högst upp på gemene mans kravlista vid löneförhandlingarna nu är möjligheten att kunna jobba hemifrån 1-2 dagar i veckan. För att det ska kunna funka och att vi inte ska sitta som förmultnande ostbågar i soffan böjda över våra laptops så måste vi ha in den funktionella ergonomin. Men med kravet att det nu måste vara snyggt.

string_work_martinreda_2

Detta ställer helt nya krav på leverantörerna och det uppstår en lucka i frågan om tillgång och efterfrågan. Ganska få har upptäckt denna lucka.  Ska vi sitta hemma och jobba vill vi nämligen göra det med samma utsökta estetik som när vi slappar i Fogiasoffan eller äter mat runt superellipsen. Vi accepterar liksom inget annat.

Några har begripit det. String till exempel. Äntligen skapas ett skrivbord med vettiga funktioner och ett vackert yttre.  Tyvärr kommer ingen att förstå detta förrän Lotta Agaton har stylat deras monter på möbelmässan med fokus på just det. Men tro mig, efter att i vanlig ordning ha mässan mest instagrammade monter kommer alla att kräva ett höj- och sänkbart skrivbord där hemma.

string_work_martinreda_1

Tom Dixon har också anammat våra krav på en vackrare miljö på hemmakontoret. Även om det ännu inte handlar om höj- och sänkbara bord så är det vackra i fokus.

tom-dixon_martinreda_1

Vad leder detta till? En bra fråga faktiskt. Varför ska vi gå till våra småfula arbetsplatser överhuvudtaget? Varför ska vi tvingas umgås med kollegor  vi ändå inte gillar. Nu kan vi sitta hemma istället och vara smarta och snygga för oss själva.

/m