MARTINREDA

Sveriges roligaste inredningsblogg! Design, inredning, möbler och trender


2 kommentarer

Lastpall – Hiss eller Diss?

Förlåt det långa avbrottet med tisdagstemat Hiss eller Diss? Det är inte det att det inte funnits saker att hissa eller dissa den senaste tiden det är bara det att tiden inte har räckt till. Ni vet hur det är. Det ska byggas växthus, anordnas strumpbingo, spelas in poddar och drickas vin. Ett fasligt sjå helt enkelt. Nu är det i alla fall dags. Ett ämne som jag grunnat på länge och dessutom berört i Designterapin, men nu är måttet rågat. Jag pratar såklart om lastpallar.

Det finns folk med mer än 12000 följare på Instagram som på fullaste allvar bygger soffbord av lastpallar. Inte ens produktionsteamet bakom Superskaparna skulle komma på idén att vitlasera en lastpall och kalla det för soffbord. En lastpall är en lastpall. Truckförare och lastbilschaffisar använder lastpallar för att köra omkring saker på. En lastpall är alltså en lastpall. Inte ett soffbord. Det kvittar vilket perfekt färgkodskoma av shabby chick du fastnat i. Det. Är. Inget. Soffbord.

Fler saker som lastpallar inte är, undrar ni. Jo, det kan jag berätta. Lastpallar är inte montermaterial på en möbelmässa. Man använder alltså inte lastpallar som displayyta för att visa vilken ny fin stol man gjort.Truckförare och lastbilschaffisar använder lastpallar för att köra omkring saker på. En lastpall är alltså en lastpall. Inte ett podium.

Men det som fick den berömda bägaren att rinna över var det jag såg på Facebook i morse -tack för tipset Jocke! – Bauhaus, det småtyska gubbdagiset, har kommit på världens bästa affärsidé. Lastpallar. Inte bara som soffbord utan även som soffa. För futtiga 2076kr (obs notera ordinariepris på 2595kr, snacka om fyndpris) kan du nu bli glad innehavare till århundradets, inte bara fulaste, utan även mest obekväma sittmöbel, alla kategorier.

Känner du att soffan är en aningen för stor investering så kan du ju använda ritningen till soffbordet. Själva soffbordet är tydligen bortplockat efter den här dialogen med Bauhaus men ritningen ligger kvar…

Lyfter dock ett varningens finger, för vad det nu är värt, men bygger du ett soffbord av en lastpall så avföljer jag dig. Ok?!

Veckans solklara diss tilldelas här med alla former av DIY där ordet lastpall är inblandat. Jag vill inte se fler galna upptåg med lastpallar. Någon måste sätta ner foten och säga stopp. Vad är annars nästa steg? Badhandduk, kaffekokare och astmainhalator…

Bevare mig väl.

/m

 

 


Lämna en kommentar

Café Halland – En guide till 40 caféer

Det är ju söndag och det är en soft sådan även om rubriken säger något annat. I eftermiddags packade jag in hela cirkusfamiljen i bilen och begav mig till Äskhults by för att närvara på boksläpp. Alexandra Matson Ruane har tillsammans med Bill Mason gjort en bok om 40 fantastiska smultronställe i Halland. Någon, jag säger inte vem, bad mig korrekturläsa.  Nu är i alla fall den bedårande boken ute, Café Halland – Recept och guide till 40 caféer. Högst rekommenderad!

Har man inte vägarna förbi denna pärla kan man gott göra sig besväret att ta sig dit. Ofantligt vackert.

Sist ut författarinnan. Alexandra Matson Ruane. Lägg namnet på minnet,

 

/m


Lämna en kommentar

Kvinnliga formgivare

Det finns en svensk gubbformgivartrio. Alltså en trio som formger saker, inte gubbar. För några år sedan gjorde de en kollektion med tapeter. Det lovordades såklart. Av alla. Utom mig. Såklart. Man kan säga att det blev en ganska frostig stämning efter det. De vänliga nickarna på följande möbelmässor uteblev och jag fick verkligen argumentera för min sak – det finns kvinnliga formgivare som gör jobbet bättre.

Nåväl, åren har passerat och jag har via tangentbordet kanske inte direkt slutat skapa konflikter men vurmen för att lyfta kvinnliga formgivare består. Ni som inte klarar av namedropping borde sluta läsa någonstans nu ganska snart. Ni andra som är intresserade av framtidens stora stjärnor, ni kan enkelt googla bort en vecka genom att köra ctrl+c och ctrl+c på namnen nedan.

Jag och min kompis Peter (formrepubliken.se) har en pod. Yes, I know. Två gubbar. Men om vi bortser från det så har vi faktiskt en pod. Den heter Designterapin. Man behöver verkligen inte lyssna på den. Alltså verkligen inte. Det är bara två sura gnälliga gubbar som pratar design. Men grundtanken är god. Att få prata ut om design. I ett av våra avsnitt lyfte vi frågan om kvinnliga formgivare. Finns de? Var finns de och framförallt varför syns de inte? Vi gjorde en efterlysning och svaren lät inte vänta på sig.

Visst finns det kvinnliga formgivare. Inte bara det, utan kvinnliga formgivare som jag aldrig hört talas om som gör klassiska håll-käften-snygga saker.

Några av dem, jag säger några, för det finns såklart fler, heter

Chris Liljeberg Hallstrøm, Sofie Østerby, Eva Fly, Alvilde Holm, Celina Rolmar, Astrid Tolnov Larsen, och Ellinor Ericsson.  Man kan med lite finurlighet ana att just dessa namn är hämtade från det förlovade pölselandet i väster och det är korrekt. Naturligtvis finns det svenska, precis lika kompetenta kvinnliga formgivare. Några av dem heter

Lisa Hilland, Hanna Wendelbo, Anna Elzer Oscarsson, Tina Larsson, Emma Olbers, Cecilia Viklund Söderquist och Lisalove Bäckman

Ni fattar. Det finns en hel drös att hämta. Detta är bara ett urval för att påvisa styrkan och mångfalden.

Så med denna ganska gedigna lista hoppas jag att man lämnar gubbarna till nästa projekt och låter de som verkligen kan och vill något få sprida sin design.

/m

 

 


3 kommentarer

The Vanheden Style

Nej, jag vet, Detta är ingen modeblogg. Men jag måste lyfta ett ämne som bekymrat mig något enormt den senaste tiden. The Vanheden Style. Jag tänkte ta upp det i nästa avsnitt av Designterapin men det kliar så förbaskat i fingrarna så ni får faktiskt vara vänliga och stå ut med mina betraktelser redan nu.

The Vanheden Style är troligtvis den sjukaste modeknyck mänskligheten någonsin har beskådat. Ni känner till karaktären? Från Jönssonligan. För korta byxor, för liten kavaj och ett par loafers.

Kläderna till Vanheden i Jönssonligan var ett medvetet val från de som producerade filmerna. Man ville skoja till det lite. Tänk er då att våren 2017 så besudlas offentligheten av ännu mindre kavajer och ännu mer för korta byxor på medelålders män med långt mer gånget midjemått än vad herr Brunnberg hade när han spelade in filmerna. Skoj? Nej! Inte ens ordet sjukt räcker inte för att beskriva detta fenomen.

Du 43 åriga man med grav ölmage, rakat huvud och ett skägg som får cyklande sofo-mamils dito att framstå som tonårsfjun, sluta. Bara sluta. Du ser inte klok ut i din pyttelilla kavaj. Inte ens liknelsen med korvskinn gör sig besvär här i och med att det ser ut som ett tält i jämförelse med vad du har på dig. Sluta. Bara sluta.

/m

 


Lämna en kommentar

Dolce & Gabbana – Smeg

Jo, jag vet. Det är ingen nyhet. Det har nämnts både här och där och  bilderna har gjort sin lilla obligatoriska cirkulationsturné på sociala medier men har någon verkligen reflekterat? Är det någon som faktiskt ser vad som hänt?

Det är ju lite som om alla Kalle Moraeus dalahästar har parat sig med vitvaruavdelningen på Elgiganten. Hur kan det få passera obemärkt? På fullaste allvar. I vilket kök ska de stå? Hur ser målgruppen ut? Smegs designsamarbeten blir bara märkligare och märkligare. Vem trodde att de kunde toppa Carolina Gynnings projekt?

Om man nu ska gå åt det lekfulla mer färgglada hållet varför knyter man inte an Pappas Pärlor? Då hade man fått något vackert samtidigt som en stor portion humor skulle lyfta kollektion. Ni får det tipset av mig Smeg. Varsågoda.

/m

 


1 kommentar

Inredningsvärlden så här i slutet av april 2017

Hur ser det egentligen ut? Vad är det som händer i inredningsvärlden de här vårvägrande dagarna i april 2017? Vad är det som syns i våra flöde? Jo, det kan jag berätta. Det är två saker. En rosa och en blå. That´s it. Den rosa består av körsbärsblommor, helst fotograferade i Stockholm. De finns såklart på andra platser i landet men det verkar vara mer eller mindre lagstadgat att om du bor och verkar i Stockholm så måste du fotografera körsbärsblommor från Kungsträdgården. Jag vet inte riktigt vad som händer med de som inte gör det, kanske dubblas hyran, kanske får de betala en extra vägtullsavgift, kanske kommer det elaka troll som gör uddapar av alla strumpor i tvätten?

Jag vet inte. Men jag vet att det är mycket körsbärsblommor just nu. 50 % för att vara exakt. De andra femtio procenten är vikta åt nyheten som alla tävlar om att basunera ut. ”OMG! Det finns en blå kasse som liknar en blå kasse! Stoppa pressarna! STOOOPPPPAAA PRESSSSSSAAAARRRRNA!

Svensk Damtidning, Ystads Allehanda, Hänt i Vecken och alla de andra stora inredningsmagasinen skriker ut nyheten med den ena rubriken fyndigare  än den andra om att det finns en blå påse som ser ut som en blå påse. Vilket jefla scoop! Jag tror att Balenciaga bryr sig ungefär såhär mycket (håller upp ena handen och visar ett minimalt utrymme mellan pekfinger och tumme)

För att visa hur det ser ut rent fysiskt i mitt flöde har jag tagit mig friheten att sno lite bilder från internet. Om någon vill stämma mig så går det bra.

Ni förstår?

All heder åt mannen hos Balenciaga som har på dig det vi i Skåne kallar pissetofflor. Är det nästa trend måhända?

/m

 


2 kommentarer

Kustfolk – Varberg 2017

Igår hann jag med en superkort sväng till Kustfolk i Varberg. Har man vägarna förbi eller om man rent utav är i närheten så ska man inte missa. Alltid lika vackert och inspirerande! Många av mina favoriter var såklart där. Kollijox och Strömma Farmlodge men även fantastiskt trevliga kompisar som Pappa Pastell. Här visar han föredömligt hur man bär upp en mössa från Gossebary Lay. Bara en sån sak.

Även om jag fick träffa Jenny och njuta av hennes magiskt fina konst så saknade jag hennes man Jens en hel del.

Kustfolk har öppet även idag så unna dig en trevlig söndagsutflykt och låt dig inspireras!

/m