MARTINREDA

Sveriges roligaste inredningsblogg! Design, inredning, möbler och trender


4 kommentarer

Drömmen om den perfekta grävmaskinen

På den slingriga vägen mellan semesterboendet i Vejbystrand och den stora metropolen Ranarp står den. Grejen med stort G. Den har stått där ett bra tag nu och jag känner att den ropar på mig. Det är tydligen bara jag i hela världen som hör att den ropar. Märkligt. Hörs nämligen klart och tydligt. MAAAARRRTTIIINN KOM OCH KÖP MIG!!!

Jag: Kolla vad fin! Den ska jag köpa.

Fru: Är du dum i huvudet?!

Jag: Nja… Eller jag vet inte, men visst ha

Fru: NEJ!

Jag: Nu avbröt du mig lite. Men visst är den fin? Den är ju jättevacker!

Fru: *djup suck* Man kan inte köpa saker bara för att de är vackra Martin.

Hade min fru suttit bredvid mig i bilen hade hon klappat mig på huvudet för att dels understryka sucken och dels för att trösta mig. Lite som man gör med barn. Men eftersom våra barn, Momentet, Ljud- och låtmannen samt Seglarn har satt det som sina livs högsta mål att hålla osams så fort säkerhetsbältet sitter på så sitter jag i mitten bak likt en jävla Berlinmur för att förhindra nya världskrig under den 5,4 kilometer långa resan. Den där bilsemestern till medelhavet känns väldigt långt borta….

Jag: Man kan visst köpa saker bara för att de är vackra. Du gör ju det hela tiden.

Fru: Gör jag inte!

Jag: Gör du visst. Den där lilla vita porslinsfågeln som är som en vas till exempel.

Fru: Men herregud Martin, den kostade 2 kr på loppisen.

Jag: Ja, men du köpte den för att den var vacker. Vi vet ju dessutom inte vad grävskopan kostar. Jag får ju inte ens gå av och känna på den, än mindre ringa och fråga om priset.

Fru: Den kommer att kosta mer än 2 kr, dessutom undrar jag hur du ska få upp den till Forsbäck, var du ska ställa den på tomten och framförallt VAD du ska göra med den?!

Jag: Man kan väl köra kustvägen upp, det tar kanske en vecka men det är ju en fin väg. Jag har inte riktigt funderat ut var den ska stå men den kan ju göra väldigt mycket nytta i trädgården tänker jag. Tänk alla nya fina rabatter och sånt vi kan göra.

Fru: Tänker du skriva om detta samtalet och länka in mig för att fjäska som kommer jag INTE att gå på det. Är det förstått?!

Jag: Nej, men jag skulle vilja påstå att den vackra grävkopan är ett givet stopp på #utflyktstipsskåne

Fru: Så du skriver inget tramsigt om detta?

Jag: Nej, lovar. Ska bara ta en bild….

/m


3 kommentarer

Bokförlag sökes!

Jag har en löjlig dröm om att bli författare en vacker dag. Kan vara en mindre vacker dag också för den delen. Jag är inte kräsen. En dag bara. I stort sett vilken som helst utom imorgon för då har jag andra viktiga saker för mig. Nåväl, jag har skrivit ganska mycket den senaste tiden och tänkte att det kunde vara roligt att smygläcka grejer här. Ni som känner mig vet att jag har ett ordningssinne som en tvångslobotomerad utter,  så mycket riktigt kan jag inte, hur jag än söker i datorn hitta mina tvångstråcklade rader. Jag hittade däremot detta i telefonens anteckningar. Bättre än inget, om än osammanhängande och ofärdigt.

Vem är jag? Vem jag är? VEM JAG ÄR?! Alltså jag kan inte med ord beskriva hatet jag känner mot de här förbannade webenkäterna. Varför ska tvunget de nya ägarna veta vem jag är? Jag har ju jobbat här i 12 och dessutom är det en lögn. Alltså inte det att jag jobbar för det gör jag ju, i alla fall ibland,  men det där med att ”den här webenkäten tar bara några minuter att genomföra”… Bullshit! Alla vet ju att det tar minst en halv dag att klicka sig igenom de förbannade sidorna där man ska värdera saker mellan 1 – 10 och sen, som grädde på moset skriva egna åsikter.

Jag är fortfarande på första frågan. Vem är jag ? – beskriv kortfattat.

Kortfattat?! De måste ju vara helt efterblivna om de skickar ut en enkät med en sådan uppmaning till mig. Skriva kortfattat! Vilken förolämpning. Att skriva kortfattat när man har hela huvudet fullt av hur långa meningar som helst som bara vill ut. Hela tiden. Det är ju som att be slumpmässigt utvald politiker ge ett rakt svar.

Men vem är jag? Jag kan ju inte skriva sanningen. Att jag sitter här, alldeles för högt avlönad för att skriva säljande reklambudskap fast jag egentligen vill vara författare? Jag kan inte skriva att jag ser mig själv som den fulländade korsningen mellan Calle Schulman och Per Holknekt. Alltså Calle Schulman-smart och Per Holknekt-snygg. Inte tvärtom om. Fast tänk om det hade varit tvärtom. Man hade sett ut som Calle men lyckats bli dumpad av Lena Ph. Herregud vad man ska vara tacksam.

Fast det behöver jag ju inte skriva, det ser de ju direkt på min profilbild på intranätet.

Detta är andra enkäten på tre år. Någon jävla HR-avdelning vill veta allt om mig och jag tänker inte svara. Inte en gång till. Det har jag bestämt helt själv. För sånt bestämmer jag.

De nya ägarna vill veta allt om oss men jag ska nog se till att spela dem ett spratt. Men mer om det senare. Nu tänker jag alldeles för mycket på Louise.

Louise. Just det. Alla heter nämligen Louise. Om nu det första jag funderar på när jag vaknar upp är att väldigt många verkar heta Louise nu för tiden så är det absolut ingen mening med att gå upp överhuvudtaget idag. Jag får ringa och sjukanmäla mig. Hade jag haft barn hade jag vabbat resten av veckan. Måste skaffa barn. Fast det bygger på någon form av förhållande och det vet vi ju mycket väl hur bra det brukar gå. Det är nog bäst att jag bara sjukanmäler mig.

Men hur är det ens möjligt? Hela Instagram är fullt av Louise som arrangerar mer stilleben på ananas än vad det finns flyktingar på jorden. Allt i jakten på likes. Via Ananas. Louise hur mår du? Nej, jag måste ta mig samman. Jag kan inte vara orättvis mot Louise innan jag har druckit kaffe. Men det finns fler Instagrambilder på ananas från Louise än vad det finns grekiska restaurangägare som heter Yannis. Fan, Instagram kommer ju att kollapsa av den datamängden mässingsfärgade kvasitropiska frukter. Fast å andra sidan det är väl bara att bygga en ny serverhall i storleksordningen Grönland så är det problemet löst. Plus arbetslösheten i Jokkmokk. Win-win liksom.

 

Kanske ska fortsätta att skriva i telefonen. Den har jag tydligen svårare att slarva bort. Vad tycker ni?

 

/m

 

 


3 kommentarer

Vintrafors Design – Hiss eller Diss?

Jo, jag vet. Det är inte tisdag och därmed dags för Hiss eller Diss? egentligen, men jag bryter mönstret på grund av pressreleasen som damp ner i mailkorgen tidigare idag. Detta måste dras ett varv i tjatkvarnen. Är ni beredda?

Företaget Vintrafors Design skickade ut en text om deras nyheter idag. I normala fall brukar såna texter vara ganska lågmälda och ganska intetsägande. Inget som direkt sticker ut så att säga. Lite humbug story telling, lite tveksamma citat och sen en rekorderlig mängd priskommunikation. Men inte denna. Vintrafors trampar nämligen rakt in i ett klaver som fått Klaus Wunderlich att blänga avundsjukt.

Idiotin har redan hunnit bli ombloggad av min kollega Anna Boussard på Designbloggarna, läs hennes fantastiska inlägg HÄR .

 

Men jag känner att även jag måste få älta detta. Dels för att Anna har rätt men också för att jag tycker det är viktigt att saken få spridning.

Jag vet faktiskt inte vad som är värst. Att man snor en design från Mrs Mighetto rakt av eller att man gör stöveltrampsuttalande à la random Sverigedemokrat? I min värld är båda lika förkastligt.

För att ni inte ska tro att jag hittar på så citerar jag lite:

…precis som indianerna är barn instinktivt kraftfulla, jordnära, öppensinnade, och lever utifrån själ och hjärta. I samklang med naturen.”

En helt overklig textrad att behöva läsa 2017. Eller vilket år som helst förresten.

Veckans solklara och sönderblåsta diss tilldelas Vintrafors Design och deras undermåliga idé. Bra copys finns lite överallt och egna idéer är att föredra. Bot och bättring tack!

/m

 


Lämna en kommentar

Napoleon PRO605 – Unwrapping

Reklam – Detta är ett sponsrat inlägg i samarbete med Napoleon.

Efter att under snart 10 års tid förbrukat ett antal mer eller mindre värdelösa grillar började jag tröttna på bristande kvalité och avsaknad av bra funktioner. Efter en intensiv googlingsperiod hittade jag äntligen Napoleon PRO605. En kolgrill som erbjuder allt det jag behöver för att kunna ta allt mitt matlagande utomhus. Detta kommer ni att få följa löpande under sommaren; ett par smarta grilltips, några härliga recept samt en drös fina grillbilder. Men vi börjar med lite unwrapping och monteringsbilder.

Grillen kommer levererad extremt välemballerad och transportskyddad. Sånt uppskattas! Det är faktiskt drygt 100kg grill vi pratar om, skönt om den är oskadd när den kommer fram. En tydlig och lättläst monteringsanvisning medföljer men finns ju såklart även online.

Nu har jag inte tummen mitt i handen så själva monteringen gick snabbare än vad jag han fotografera. Tre saker är dock slående. Kvalitén på alla delar, passform och monteringsanvisningar. Såna saker gör att man med ett leende på läpparna monterar en grill på 30 minuter.  Bilden överst här visar hantverksmässiga svetsfogar på handtagen till underskåpens dörrar, och bilden nederst den perfekta passformen till magnetlåset i golvstommen.

Jag fick monteringshjälp av min son ute på altanen. Kanske därför det gick så bra?

En av detaljerna jag verkligen ser framemot att nyttja i sommar. Den svarta lådan ni ser överst i bilden, med ett rutnät på, det är en box för att lägga glödande kol i. Med den som extra brännare kan t ex kycklingen på rotisseriespettet få en perfekt yta.

Avslutningsvis måste jag bara visa en helt fantastisk uppfinning.  Spaken till höger i bild med det svarta handtaget är för att kunna höja och sänka kolbädden för att på så sätt reglera önskad temperatur. Genialiskt!

Ha nu en underbar helg ute i det fina vädret!

/m


Lämna en kommentar

Krönikor på Residence Magazine

Troligtvis vet de flesta av er om att jag sedan ungefär ett halvår tillbaka skriver krönikor på Residence Magazine. Ett fantastiskt roligt jobb där jag får lätta lite på mina tankar om design och inredning. Oftast är det bara trams, ironi och sarkasmer men ibland skriver jag om viktiga saker också.

Senaste krönikan tillhör inte det sistnämnda. Jag mansplainar lite lätt om bebisar, tatueringar, diy och Designterapin.

Vill du läsa den texten så klickar du HÄR.

Ha nu en underbar Torsdag!

/m


2 kommentarer

Sveriges bästa inredningsbloggar 2017 – Hiss eller Diss?

Idag dök en ny lista upp i flödet. Företaget Wegot publicerade en lista över de 50 bästa svenska inredningsbloggarna 2017. Intressant på så många sätt. De vanliga listorna på bra inredningsbloggar brukar ju komma i slutet av året och det brukar vara ungefär 10 stycken som listas, men Wegot väljer att i början av juni bestämma vilka som är bäst 2017. Dessutom 50 stycken. Jag är ju aldrig med på de där topp 10-listorna. Det kvittar liksom hur mycket bubbel man än bjuder chefredaktörerna och jurymedlemmarna på. Jag kommer aldrig med. Det är ok. Verkligen. Men rent rimligt så tänker jag att även en sjåpare som jag borde kunna ramla in på i alla fall en 49:e plats på en så här pass omfattande lista.

Nyfiken i en strut betar jag av listan. Det är en intressant lista. Inte helt otippat vinner Frida på Trendenser. Fattas bara annat. Att rodda runt Sveriges största inredningsblogg samtidigt som man har en nyfödd krabat hemma är värt mer än en förstaplats. Jag skulle kunna nominera till bragdguld i det fallet. Nåväl.

Det som är riktigt intressant är felskrivningarna och döda länkar. Om man nu gör sig omaket att lista och länka 50 personer (sjukt omständigt som bloggare, jag orkar aldrig göra sånt p g a lat) så borde man kanske kolla att länkarna funkar och att folk som i verkligheten heter Victoria inte i texten kallas för Anna samt att plats nr 28 föräras följande:

Ni får självklart mysa ner er i alla härliga texter i listan på eget bevåg, jag tänker bara lyfta ett par trevliga exempel till.

Detta är också en blandblogg, mest med inredning, men även med resetips, recepttips och hälsa och skönhet” Ursäkta. Blandblogg? Blandband, blodad tand och brandman är ord jag känner till men blandblogg? Sluta.

Ett av mina alter ego bloggar på Designbloggarna.se så när Stefan Nilssons namn dök upp spetsade jag ögonen lite extra. ”Hans blogg består mest av texter”  Nej, nej och åter nej. Jag försöker dagligen stoppa Stefan från att spamma ihjäl oss med sin konstanta bildbonanza. 200 bilder per inlägg i olustig oordning. Han kan skriva och skriver bra men hans blogg består inte mest av texter. Det ser till och med Stevie Wonder.

Sen är det ju roligt att man lyfter en av 26 bloggare på Designbloggarna men i samma stund klumpar ihop framgångssagan som separata personer förverkligat på Lovelylife. Exakt hur dumt är inte det?

Ni som följer mig vet att jag inte är överdrivet förtjust i särskrivningar men ihopskrivningar är ta mig tusan lika belastande för sinnet att bevittna. Kråks Stuga som drivs av Henrick heter Kråks Stuga och INTE Kråksstugan (obs bestämd form i Wegots text) Sen kan man också, om man ska vara petig, se att Henrick gjort 18 inlägg 2017. 14 av de inläggen handlar om Superskaparna. Nästa år ska jag skriva 15 inlägg på 6 månader om Superskaparna och sålunda putta ner Henrick från sin 41:e plats.

Wegot, ni tilldelas härmed veckans solklara Diss för årets (?) sämsta lista. Inte bara för alla uppenbara fel men också för kontaktbrevet till alla berörda bloggare där ni försöker sälja in er själva som samarbetspartners. Gör läxan, gör om och gör rätt. Eller förresten. Gör inget alls. I alla fall inte på ett väldigt bra tag.

/m

 

 

 

 

 

 


1 kommentar

Cosentino – Eternal Party

Det har varit, lindrigt sagt, lite si och så med närvaron på mina bloggar den senaste tiden. Det beror i mångt och mycket på festligheterna i onsdags. Jag och Hanna har jobbat ganska intensivt ett bra tag nu med att skapa ett event för Cosentino. En heldag för branschfolk inom stenskivor men också en middag på kvällskvisten för våra fantastiska bloggkollegor. Allt gick bra. Mycket bra för att vara lagom skrytsam. Det beror lite på mig, ännu mer på Hanna men allra mest på våra gäster.

Madeleine, Alva, Elin, Lotta och Jenni. Diana, Katrin, Fia, Emma och Sarah. Linn, Alice, Anna och Cosentinogänget representerat av Anna, Pierre och Fredrik. Tack alla!

Mushy Mushy bjöd på orimligt god och dito photogenique mat. Allt serverat på stenskivor såklart.

Att få sitta ner i flera timmar, äta och dricka gott men också prata och skratta med sina fina vänner är en extrem lyx. På listan över bra middagar som man aldrig vill ska ta slut är detta en ny etta.

Stylingarbetet i lokalen hade aldrig blivit så bra om inte By On Design så frikostigt hade låtit mig (i halvpanik naturligtvis) sno ihop grejer från deras lager samt ett lika generöst lånande från Blomsterlandet i Kungsbacka. Vilka hjältar det finns!

Alla de fina bilderna har Alice tagit.

Nu är det dags för nästa event. Inte mitt arrangemang, men det ska bli väldans trevligt med dop i Skåne. På återhörande.

/Gudfadern