MARTINREDA

Sveriges roligaste inredningsblogg! Design, inredning, möbler och trender


Lämna en kommentar

Plastpåsar?

Hur är det med miljötänket hos dig egentligen? Källsorterar du? Dragit ner på köttkonsumtionen? Tar du cykeln istället för bilen ibland? Jag tänker att jag är hyfsat duktig. Klappar mig lite på axeln och är ganska stolt med det miljöfokus jag faktiskt bidrar med. Men det finns saker jag verkligen saknar i mitt bättre leverne. Plastpåsen till exempel.

Ni vet hur det var på den gamla goda tiden? Man tog en trave plastpåsar när man gick in i snabbköpet, scannade sina varor och fyllde de glansiga plastpåsarna med allt viktigt som stod på inköpslistan man glömde hemma.  Väl hemma packade man upp varorna och gömde plastpåsarna i den där svinfula men ack så praktiska behållaren på insidan av skåpet i grovköket.

Jag har aldrig riktigt brytt mig om att räkna eller göra någon form av vetenskaplig analys om hur många plastpåsar jag får plats med men jag tror det är strax över en miljard. Det är i alla fall ganska många.

Men det var den gamla goda tiden. Den gamla inte fullt så miljögoda tiden. Nu är det kaos. Man sladdar in på den lokala stormarknaden och måste istället köpa de bruna pappalternativen för att ha något att lägga sina scannade varor i.  Då tror ni såklart att jag ska gnälla på att alla pappkassar går sönder innan jag ens hunnit stoppa i den laktosfria mjölken. Nej nej. Det är kaoset som uppstår hemma. Kaoset efter det att alla grejer är på plats i kylskåpet. Hur många bruna pappkassar får man ner i IKEAS superfula men supersmarta förvaring Variera? Noll! NOLL! Alltså 0 stycken.

”-ja, men du måste ju bara vika ihop dem så tar de ingen plats”

Eller hur! Det är ju som att försöka vika ihop något gammalt saltstänkt 1000 m2-segel som Jack Sparrow glömt i förpiken. Inte ens med en rekorderlig ångvält kan man platta till de bruna påsarna så att de blir mindre än en överprisad 1:a på Kungsholmen. En sån MED stukatur.

Ni ser problemet? Ni förstår kaoset? Jag som mer eller mindre bor på stormarknaden fyller nu rum efter rum med bruna prassligheter. Det är hemskt.

”-men kan du inte bara ta med dig en kasse hemifrån när du handlar?”

Nej! Det kan jag inte! Dels för att jag måste komma ihåg det och sen för att jag inte tänker köra hem för att hämta en påse när jag precis kommit till affären. Det senare är inte miljövänligt och det första är helt orimligt eftersom jag har mitt huvud proppfullt med andra viktiga saker såsom nya ordvitsar till morbror Lars, och…ja, det är väl egentligen bara det, men ni fattar.

Snälla smarta uppfinnare, kan ni inte uppfinna en miljövänlig plastkasse så jag får sinnesro? Det är inte mycket jag begär, bara en miljövänlig plastkasse som jag kan samla på hög i den superfula supersmarta förvaring på väggen i garderoben i grovköket. Ok?

Tack!

/m


1 kommentar

Årets kulör – Spiced Honey

Jag tror det var runt 2004 som jag jobbade i baren på den coolaste restaurangen i Göteborg. Den första i sitt slag, långt innan det blev trendigt, som hade ett så kallat cross kitchen-tema. Någon form av Asien möter fransk bistro och drinkarna hette fyndiga saker som Kom Hei Naow,  Sum Ting Wong och No Pah King. Alla skrattade och njöt. Men väggarna var målade i Spiced Honey.

Det visste vi såklart inte då. Vi bara skojade om väggfärgen och kallade den för missfärgad latte eller som de nyblivna småbarnsföräldrar vi var, spädbarnsbajs. Nu har det gått 14 år och jag undrar lite om tiden har stått still eller om det är någon form av trendcykel som sveper tillbaka på oss?

Hur som helst, roligt är det inte.  Och ingen vettig människa skulle vilja måla sina väggar i den här kulören. Så mycket vet jag i alla fall. Nordsjö har presenterat intressanta kulörer genom åren men detta måste ju ses som ett tragiskt rop på hjälp. Ett hjälprop där inte ens Formex murrigaste toner kan komma till undsättning.

/m

 


Lämna en kommentar

Spara ner andras Instastories – så här gör du!

Nej, det är inte möbel- eller designrelaterat denna gången heller. Men det är ett life hack. Det kan ni väl stå ut med?  Jag tror jag fått frågan, om hur man skärmdumpar instastories utan att avsändaren får reda på det, ca 100 gånger de senaste veckorna. Så här kommer nu en finfin beskrivning och  jag kan nu bara svara med länken till detta blogginlägget istället. Bra va?! Nu kör vi crasch course i hur man sparar ner andras Instastories. Häng med!

Vi utgår från att du har en iPhone. Har du inte det så kan jag inte rädda dig.

  1. Gå till Inställningar på mobilen
  2. Klicka på Kontrollcenter
  3. Klicka på Anpassa reglage
  4. Klicka på Skärminspelning.

 

Done!

Känns det bra? Nöjd? Men fortfarande fundersam över nästa steg? Lugna puckar, jag guidar vidare.

När du sedan swipear upp så ser det ut så här:

Klickar du på knappen nere till vänster så börjar telefonen att filma allt som syns på skärmen. Filmen sparas sen bland dina bilder. Då kan du enkelt skärmdumpa just den bild från filmsekvensen som du vill ha. Utan att någon får reda på det. Som Maria på Husligheter till exempel. Hon har inte en aning om detta:

 

Jag vill reservera mig för hur länge detta kommer att funka på Instagram.  Det gick på Snapchat innan men är nu spärrat. Man kan ju tänka sig att det sitter lite programmerare och svettas på något coolt kontor och klurar på detta just nu. Men till dess, have fun!

 

/m


5 kommentarer

I´m driving home for Christmas…

Kommer ni ihåg den gamla Chris Rea-klassikern där första strofen lyder

I’m driving home for Christmas

Vad många inte vet är att andra strofen ser ut såhär:

Oh, I can’t wait to see those helt sjuka mängder vansinnigt fula vägskyltar

Är du osäker?  Lyssna noga igen eller läs min text nedan.

Det kommer kanske som en överraskning för många, inte minst Vägverket, men det är faktiskt 2017 nu. Det innebär bland annat att 11 av 10 svenskar har en smartphone med kartfunktion. Dessutom ingår det, vare sig du vill eller inte ett navigationspaket i mer än 102 % av dagens sålda bilar. Då behöver vi inte dessa förbannade vägskyltar som fullkomligt besudlar vårt vackra landskap.

Ja, jag verkar kanske lite småsur och uppretad här men helt seriöst, vad håller vi på med? Sverige är, (ja, jag är kanske något subjektiv) världens vackraste land. Vi har en helt magisk natur och ett omtumlande vackert landskap. Att köra bil kors och tvärs genom våra landskap är en ynnest. Om det inte vore för de förbannade vägskyltarna.

Jag vet inte var det gått snett. Antingen har vägverket tvingats sysselsätta alldeles för många prao-elever under de senaste 20 åren eller så har Kjell-Yngve helt enkelt bara tråkigt på jobbet och känner sig understimulerad?

Ni förstår fortfarande inte vad jag pratar om?

Då ska jag berätta. Om man sätter sig i en bil och kör från till exempel Karlskrona till Värnamo (en sträcka på 17 mil) så ser man i runda slängar 1700 skyltar om hur långt man har kvar till Värnamo. Varför? Det vet man ju redan i och med att man rattsurfar och dessutom har en halvtafflig röst som ständigt avbryter den viktiga radioreklamen med ”fortsätt på den här vägen i 35 km till” från bilens egna navigationssystem.

Men, de 1700 Värnamoskyltarna räcker inte. Inte på långa vägar. De blå skyltarna som bestämmer avstånd till orten kryddas med vita dito där det står viktiga saker som till exempel ”Gårdsbutik” och ”Nedlagd kvarn” eller orangea där det står diverse påhittade bynamn ”Hålebäckshultsfors 3km” eller ”Fiskarsvikslägeskrök 2km”. Byar som inte ens finns på riktigt som därför ingen ens åker till. Bara något som Kjell-Yngve eller någon av alla hans två miljarder praoelever tvingats stansa ut.

Som om inte detta vore nog så har ju folk en förmåga att göra egna skyltar. Precis som om det inte räcker och blir över från Vägverket. Naturligtvis ska Maj-Liz frisörsalong i Hittepåbyltebruk texta en egen skylt med neonrosa bakgrund och sätta upp längs vägkanten 2 km innan samhället som inte finns. Det samma gäller givetvis pizzerian, däckbytarfirman och vintageboden. Alla ska tvunget besudla vår svenska natur med sina skyltar.

Det har gått så långt för egen del att jag numer blundar när jag kör bil. Helt och hållet. Visst, samtalen till försäkringsbolaget har ökat en hel del under hösten men jag mår så otroligt mycket bättre i min designsjäl.

Jag slipper uppleva alla fula skyltar och jag slipper känna mig behandlad som totalt förståndshandikappad.

Så mina vänner, kör försiktigt när ni åker hem för att fira jul och ha framförallt en riktigt trevlig helg!

/m


Lämna en kommentar

År 2017 en sammanfattning : del 5

Vad hände i maj 2017? Det jag minns med glädje var det väldigt lyckade eventet jag skapade för Cosentino Scandinavia men det som gav mest snurr här på bloggen var mina tankar om lastpallar. Tyvärr återkommer de titt som tätt och trots mina ganska bestämda åsikter har jag inte lyckats förändra världen något nämnvärt. Därför blir det en omgång till här:


Förlåt det långa avbrottet med tisdagstemat Hiss eller Diss? Det är inte det att det inte funnits saker att hissa eller dissa den senaste tiden det är bara det att tiden inte har räckt till. Ni vet hur det är. Det ska byggas växthus, anordnas strumpbingo, spelas in poddar och drickas vin. Ett fasligt sjå helt enkelt. Nu är det i alla fall dags. Ett ämne som jag grunnat på länge och dessutom berört i Designterapin, men nu är måttet rågat. Jag pratar såklart om lastpallar.

Det finns folk med mer än 12000 följare på Instagram som på fullaste allvar bygger soffbord av lastpallar. Inte ens produktionsteamet bakom Superskaparna skulle komma på idén att vitlasera en lastpall och kalla det för soffbord. En lastpall är en lastpall. Truckförare och lastbilschaffisar använder lastpallar för att köra omkring saker på. En lastpall är alltså en lastpall. Inte ett soffbord. Det kvittar vilket perfekt färgkodskoma av shabby chick du fastnat i. Det. Är. Inget. Soffbord.

Fler saker som lastpallar inte är, undrar ni. Jo, det kan jag berätta. Lastpallar är inte montermaterial på en möbelmässa. Man använder alltså inte lastpallar som displayyta för att visa vilken ny fin stol man gjort.Truckförare och lastbilschaffisar använder lastpallar för att köra omkring saker på. En lastpall är alltså en lastpall. Inte ett podium.

Men det som fick den berömda bägaren att rinna över var det jag såg på Facebook i morse -tack för tipset Jocke! – Bauhaus, det småtyska gubbdagiset, har kommit på världens bästa affärsidé. Lastpallar. Inte bara som soffbord utan även som soffa. För futtiga 2076kr (obs notera ordinariepris på 2595kr, snacka om fyndpris) kan du nu bli glad innehavare till århundradets, inte bara fulaste, utan även mest obekväma sittmöbel, alla kategorier.

Känner du att soffan är en aningen för stor investering så kan du ju använda ritningen till soffbordet. Själva soffbordet är tydligen bortplockat efter den här dialogen med Bauhaus men ritningen ligger kvar…

Lyfter dock ett varningens finger, för vad det nu är värt, men bygger du ett soffbord av en lastpall så avföljer jag dig. Ok?!

Veckans solklara diss tilldelas här med alla former av DIY där ordet lastpall är inblandat. Jag vill inte se fler galna upptåg med lastpallar. Någon måste sätta ner foten och säga stopp. Vad är annars nästa steg? Badhandduk, kaffekokare och astmainhalator…

Bevare mig väl.


Imorgon fortsätter jag min sammanfattning med juni och en hel del målande i fokus.

/m

 


Lämna en kommentar

År 2017 en sammanfattning: del 4

Jo tack. Jag vet. Det är en aning sent och de flesta av er bäftar ut i soffan efter Mandelmans julspecial, men ni tappra själar som fortfarande är vakna ni ska minsann få valuta för bredbandsfakturan. Eftersom jag har bestämt mig för att summera mitt bloggande år så kommer även idag en repris. Kanske viktigaste texten i april. Kanske inte. Den handlar hur som haver om hur inredningsvärlden såg ut för cirka åtta månader den


Hur ser det egentligen ut? Vad är det som händer i inredningsvärlden de här vårvägrande dagarna i april 2017? Vad är det som syns i våra flöde? Jo, det kan jag berätta. Det är två saker. En rosa och en blå. That´s it. Den rosa består av körsbärsblommor, helst fotograferade i Stockholm. De finns såklart på andra platser i landet men det verkar vara mer eller mindre lagstadgat att om du bor och verkar i Stockholm så måste du fotografera körsbärsblommor från Kungsträdgården. Jag vet inte riktigt vad som händer med de som inte gör det, kanske dubblas hyran, kanske får de betala en extra vägtullsavgift, kanske kommer det elaka troll som gör uddapar av alla strumpor i tvätten?

Jag vet inte. Men jag vet att det är mycket körsbärsblommor just nu. 50 % för att vara exakt. De andra femtio procenten är vikta åt nyheten som alla tävlar om att basunera ut. ”OMG! Det finns en blå kasse som liknar en blå kasse! Stoppa pressarna! STOOOPPPPAAA PRESSSSSSAAAARRRRNA!

Svensk Damtidning, Ystads Allehanda, Hänt i Vecken och alla de andra stora inredningsmagasinen skriker ut nyheten med den ena rubriken fyndigare  än den andra om att det finns en blå påse som ser ut som en blå påse. Vilket jefla scoop! Jag tror att Balenciaga bryr sig ungefär såhär mycket (håller upp ena handen och visar ett minimalt utrymme mellan pekfinger och tumme)

För att visa hur det ser ut rent fysiskt i mitt flöde har jag tagit mig friheten att sno lite bilder från internet. Om någon vill stämma mig så går det bra.

Ni förstår?

All heder åt mannen hos Balenciaga som har på dig det vi i Skåne kallar pissetofflor. Är det nästa trend måhända?


Visst var april 2017 intressant? En vild gissning är att vi ser exakt samma sak 2018 fast körsbärsblommor och Nikea istället.

/m


1 kommentar

År 2017 en sammanfattning: del 3

Ja, jag fortsätter belasta er med gamla alster. Kanske är det så att jag tack vare Bloggkommentatorerna har fått en och annan ny läsare och jag vill ju inte att de ska tro att jag bara gnäller hela tiden. För det gör jag ju inte… Alltså inte alltid i alla fall. Som i texten om Pile Of Shit till exempel från mars. Där var jag ju bara mitt vanliga trevliga jag.


 

Nej, jag tänker inte be om ursäkt för att jag varit tyst den senaste tiden. Vissa läsare tycker kanske till och med att det varit en lugn och fridfull period utan mitt evinnerliga tyckande och tänkande. Jag hade faktiskt tänkt att vara tyst i ytterligare några dagar men så dök pressreleasen om Pile of Shit upp i min inkorg och då blev måttet rågat….

Egentligen skulle jag vilja kopiera hela pressreleasen och lägga in den här så ni själva fick läsa och skratta men det blir enklare om jag väljer ut lite fina highlights eller hur?

Pile of Shit är saken du vill ha men inte behöver” säger Jennie Rhönnstad.

Detta är det dummaste jag någonsin har läst” säger Martin Wendelbo.

Jennie jobbar på företaget Bedazzled. Tillsammans med designbyrån Straight har de utvecklat år 2017 hittills dummaste koncept – Pile of Shit. Bokstavligt och bildligt talat.

Varumärket kännetecknas av stora extravaganta smycken, ofta med en humoristisk underton. Pile of Shit präglas utan tvekan av denna humor, men i en harmonisk kombination med Straights syn på produkter och deras funktionalitet.

Nej! Jag har inte själv hittat på ovanstående citat. Det är äkta. Vi läser det igen och tar oss en funderare. Humoristisk underton? Harmonisk kombination? Produkters funktionalitet?

Humorn i att driva med mindre skickliga och kanske inte fullt så motoriskt lyckade människor? Är det verkligen roligt? Den harmoniska kombinationen av att någon lyckats vrida upp ugnen så pass att vissa delar börjat smälta? Funktionaliteten att det oavsett hur mycket skit som redan ligger i den stora blå containern för plåtskräp på återvinningsstationen så är det alltid möjligt att även slänga detta?

Inte ens Superskaparna under vildaste absintrus hade kunnat prestera liknande märkligheter.

Vill man så kan man såklart köpa något av föremålen. För 5000kr. Morberg, jag tar tillbaks allt jag sa om skärbrädan. Allt är förlåtet. ALLT.


Tack för att du orkade dig hela vägen hit. Imorgon kör vi igen!

/m