MARTINREDA

Sveriges roligaste inredningsblogg! Design, inredning, möbler och trender


1 kommentar

Doftkloss Skog – Designtorget

Om nu någon mot all förmodan missat vad som vält internet de senaste dagarna så tar även jag en vända om en av Designtorgets senaste produkter. Doftklossen Skog. Jag ser det hela som ett fullständigt genidrag från samarbetet mellan eleverna på Konstfack och Beckmans. Vad tycker du?

Doftklossen är oturligt nog tillfälligt slut på Designtorget om nu någon känner ett akut köpbehov. Det finns dock andra lösningar om du är helt normalt händig. Nåväl, följande text står att läsa om doftklossen

Skogen, ta med en bit hem, en färsk kloss som i två månader kommer att bjuda på sina phytoncider.

Phytoncider är en vetenskaplig förklaring till varför vi mår bra av att vara i skogen. Träden utsöndrar dessa välgörande ämnen och våra nivåer av stresshormoner sjunker samtidigt som immunförsvaret stärks.

En unik bit tall. En given mittpunkt, både för samtalet och i rummet.

Detta är det roligaste som har hänt designsverige 2019 hittills. Fullständigt briljant! Internet stormar och trollen rasar. Jag lyfter min hatt och hyllar Karl Bern och Ebba Ipsen.

Det är nämligen ytterst få föremål för du kan köpa för 200-lappen som kommer att starta fler dialoger, meningsskiljaktigheter, dräpande kommentarer och roliga memes. Högst troligt inget annat föremål alls.

Visst du får ett par säckar ved för samma pris men inte alls samma buzz. Fram för mer idéer i den här andan. Något som får oss att fundera och reflektera. Vi behöver ju inte fler soffor med elkontakter.

Att det hela skulle vara ett skämt förnekas bestämt HÄR, men vi som vet vet och vi älskar det!

/m


3 kommentarer

Möbelmässan 2019

Årets upplaga av Stockholm Furniture & Lightfair är över och huvudet är fullt av intryck. Dags att koka ner allt till lite text eller hur? Vad var bra? Vad var mindre bra? Fanns det några tydliga trender och vad vill vi helst inte se 2020? Det och annat ovidkommande trams kan du läsa om här. Varsågod!

Kommer ni ihåg det ljuva 80-talet? Då man var ung och tyckte att framtiden var det mest spännande som fanns? Man plöjde sci-fi och såg möjligheter i allt med elsladd. Pappa som alltid varit snabb på bollen införskaffade i väldigt tidigt skede en sån här

Som ni ser är det i stort sett allt mänskligheten behöver. Telefon, radio och toapapper. Givetvis installerad i badrummet. Som glad tekniknörd i yngre tonåren tyckte jag att detta var en helt normal uppfinning. Men jag kunde för mitt liv inte förstå varför någon inte satt in en strömkontakt i soffan. Det vore ju superpraktiskt. Skam den som ger sig och den som väntar på något gott etc etc.. För 20 år senare började elkontakterna dyka upp i sofforna på möbelmässan. Vilken revolution!

Det var då.

Nu 2019 så ser vi stickkontakter på i stort sett varenda soffa i hel A-hallen. Är det så långt vår teknik har tagit oss? Är det max ansträngning vi kan göra för att uppfinna saker? Har man satt en elkontakt på en soffa så har man i princip landat på Mars. Eller?

 

Förutom den lilla petitessen att en elkontakt rent visuellt dödar vilken soffupplevelse som helst så har jag svårt att se nyttan, den nyttan jag som 12-åring tydligen såg. Soffan måste ju stå ganska nära en annan kontakt så man kan dra en sladd till soffan eller hur? Tänk er bara om man ställer en soffa mitt på Ullevi. Man måste ju ha en jääääääättelång förlängningssladd och dessutom kommer ju de stackars sportspelarna springa och snubbla på sladden. Opraktiskt. Oframtid.

Det måste finnas mer nyskapande, mer innovation och mer framtid i möbelbranschen. Annars tröttnar såväl jag som mitt 12-åriga inre.

Något annat som också fanns med för 10:e året i rad är den plastiga karmstolen. Med eller utan medar, kryssfot, fan och hans moster. Det har till och med gått så långt så att man inte får ställa ut om man inte har minst en sådan stol i sin monter. Helst 10 stycken i olika färger fästa i en vajer från golv till tak. För det är så man visar stolar 2009. Och 2019 tydligen.

Men mycket var bra också. Linnéuniversitetets prisade statement, Sajkla och hedersgästerna Neri & Hu´s utställning.

 

Trenden då? Vilken var den stora trenden på möbelmässan 2019? Jo, möbeltillverkarnas absoluta övertro på folks längtan efter tystnad och de ohemult fula skapelser som därmed tillverkas i denna strävan.

När akustikplattor inte är osexiga inredningsföremål nog bygger man pod/telefon-bås för att man inte ska bli störd eller störa andra. Eller soffor med ryggar högre än och mer omslutande än helvetesgapet i Ronja Rövardotter. Givetvis i kombination med en elkontakt. Jag har en mycket mer kostnadseffektiv lösning. Den jag likt en utbränd bibliotikarie i hemvirkade filttofflor upprepar för mina barn som ett mantra.  Dag in och dag ut: Scchhhhh.

/m

 

 


Lämna en kommentar

#wallpaperwednesday and apple pie

Nej, det är kanske inte den mest sökmotorvänliga rubriken världen skådat och ja, jag tillbringar alldeles för mycket tid på Instagram och absolut upptäcker jag alldeles för mycket tendenser för att jag ska kunna hålla tyst. Det som gäckat min hjärna det senaste dygnet är äppelpaj och tapet. Inte var för sig utan i kombination. Det ska vi naturligtvis titta närmre på p g a intressant denna #wallpaperwednesday.

Tidigare i höstas lanserade tapetföretaget Midbec den hyllade kollektionen Apelviken. Som namnet anbelangar handlar det om just äpple. Mycket riktigt återfinns det små söta äpplen i kollektionen.

Men det förekommer även äppelpaj i marknadsmaterialet. Här från @coloramaangelhom

Så, vad är det nu som är så speciellt med det? Jo, det är när man sneglar på vad andra svenska tapetföretag håller på med just nu. Vad är er vilda gissning? Pumpapaj, hallongrottor eller scones? Nope! Svaret är äppelpaj såklart!

Sandberg är just nu i Oslo och plåtar kommande kollektion.

Och under tiden utbildar Boråstapeter sina kunder i bildkomposition och fotografering för sociala medier med fantastiska Krickelin som lärare.

Bild från @tapetskola (som är ett konto ni absolut ska följa)

Jag har väl som vanligt ingen riktigt aning om slutsats men det är underhållande och coolt att se när ett, i jämförelse, så litet företag som Midbec sätter trenden och de stora aktörerna bara kör copy paste.

/m

 


3 kommentarer

Halloween

Igår briserade bomben som alla, inte minst handlarna, gått och laddat för sen strax efter sista kräftskivepysslet var bortstädat. I folkmun kallas det Halloween. Jag kallar det djävulens påfund. Som småbarnsförälder går det inte riktigt att blunda eller ducka för fenomenet men det måste inte lämnas oifrågasatt för den sakens skull. Gillar du Halloween så kan du sluta läsa nu!

Vad är det vi håller på med? Varför tillåter vi ett låtsasfirande som går ut på att göra allt fulare? Vi kan ju börja med val av frukt….

Avlyssnat samtal från PR-byråns pitch:

Projektledaren: -Jag tänker att vi tar en ful jävla frukt, en sån som aldrig kommer att sälja sig själv. Vi har ju redan löst äggförsäljningen med påskfirandet, men nu behöver vi något nytt! Den ska se ut som en medicinboll med långt gången syfilis och sen måste den vara orimligt opassande rent färgmässigt. Orange kanske?

Praktikanten: – ahhh, en pumpa?

Projektledaren:-Perfekt! Men vi måste göra upp regler. Det ska karvas det ena dummare mönstret än det andra i dem och det är bara vuxna som får lägga sin tid på det eftersom barn är odugliga på att frambringa det lilla extra. Se bara på hur det gick när barnen skulle pynta julgranen. Ok?!

Jag har ingen exakt statistik på pumpaförsäljningen men att den ökat ett par miljarder procent de senaste 10 åren tack vare PR-byrån är en faktisk sanning. Bra pitchat! Men till vilken nytta? Veckan har ju blivit oändligt mycket fulare.

Vi ska såklart inte skylla allt på PR-byråer, det är faktiskt de vuxnas fel och ansvar. Man kan inte som god förälder tvinga på sig ett par alldeles för små röda läderbyxor och komma undan  bara med ursäkten ”Halloween”.  Vill du leva ut dina fetischer så finns det massvis med såna klubbar. Blanda bara inte in det i barnens jakt på godis. Ok?!

Det är också de vuxna som med kirurgisk precision karvar ut slamsor från wienerkorvar så att barnen ska få äta ”fingrar” på sina kalas. Lägg av! Vad är det för fel på er. Ni karvar inte ut festliga mönster på lutfisken! Vad är nästa steg? Mandalas på matjessillen till midsommar?!

Sminket sen…. åh herregud. Att de docksöta små parvlarna får ärr, blodiga ögon och annat är en sak, men att du som vuxen människa på fullaste allvar sminkar hela huvudet vitt, köper svindyra kostymer från ebay och lägger timmar på att skapa en skrämmande spotify-lista doesn´t make you a good parent, it makes you a moron och typ ett steg från att bli omhändertagen av de vänliga männen i vita rockar. Ok?!

Då har jag inte ens nämnt låtsasspindelväv, kolsyrad dryck med sjuk färg och ännu sjukare namn som t ex vampyrbrygd eller 5 meter stora plyschspindlar som du ska hänga i trappan. Men sån är inte du va?

Vad är det som får mänskligheten att vilja få allt fulare? Räcker det inte med att det är mörkt, kallt, blåsigt och regnigt. Måste vi gå in i nån totalpsykos och göra allt fult en vecka om året? Kan vi inte vända på det och skapa en snyggvecka istället? En vecka då vi klär upp oss, är lite trevligare än vanligt, dukar lite finare och beter oss lite mer som folk?

/m

 

 

 


Lämna en kommentar

Plastpåsar?

Hur är det med miljötänket hos dig egentligen? Källsorterar du? Dragit ner på köttkonsumtionen? Tar du cykeln istället för bilen ibland? Jag tänker att jag är hyfsat duktig. Klappar mig lite på axeln och är ganska stolt med det miljöfokus jag faktiskt bidrar med. Men det finns saker jag verkligen saknar i mitt bättre leverne. Plastpåsen till exempel.

Ni vet hur det var på den gamla goda tiden? Man tog en trave plastpåsar när man gick in i snabbköpet, scannade sina varor och fyllde de glansiga plastpåsarna med allt viktigt som stod på inköpslistan man glömde hemma.  Väl hemma packade man upp varorna och gömde plastpåsarna i den där svinfula men ack så praktiska behållaren på insidan av skåpet i grovköket.

Jag har aldrig riktigt brytt mig om att räkna eller göra någon form av vetenskaplig analys om hur många plastpåsar jag får plats med men jag tror det är strax över en miljard. Det är i alla fall ganska många.

Men det var den gamla goda tiden. Den gamla inte fullt så miljögoda tiden. Nu är det kaos. Man sladdar in på den lokala stormarknaden och måste istället köpa de bruna pappalternativen för att ha något att lägga sina scannade varor i.  Då tror ni såklart att jag ska gnälla på att alla pappkassar går sönder innan jag ens hunnit stoppa i den laktosfria mjölken. Nej nej. Det är kaoset som uppstår hemma. Kaoset efter det att alla grejer är på plats i kylskåpet. Hur många bruna pappkassar får man ner i IKEAS superfula men supersmarta förvaring Variera? Noll! NOLL! Alltså 0 stycken.

”-ja, men du måste ju bara vika ihop dem så tar de ingen plats”

Eller hur! Det är ju som att försöka vika ihop något gammalt saltstänkt 1000 m2-segel som Jack Sparrow glömt i förpiken. Inte ens med en rekorderlig ångvält kan man platta till de bruna påsarna så att de blir mindre än en överprisad 1:a på Kungsholmen. En sån MED stukatur.

Ni ser problemet? Ni förstår kaoset? Jag som mer eller mindre bor på stormarknaden fyller nu rum efter rum med bruna prassligheter. Det är hemskt.

”-men kan du inte bara ta med dig en kasse hemifrån när du handlar?”

Nej! Det kan jag inte! Dels för att jag måste komma ihåg det och sen för att jag inte tänker köra hem för att hämta en påse när jag precis kommit till affären. Det senare är inte miljövänligt och det första är helt orimligt eftersom jag har mitt huvud proppfullt med andra viktiga saker såsom nya ordvitsar till morbror Lars, och…ja, det är väl egentligen bara det, men ni fattar.

Snälla smarta uppfinnare, kan ni inte uppfinna en miljövänlig plastkasse så jag får sinnesro? Det är inte mycket jag begär, bara en miljövänlig plastkasse som jag kan samla på hög i den superfula supersmarta förvaring på väggen i garderoben i grovköket. Ok?

Tack!

/m


1 kommentar

Årets kulör – Spiced Honey

Jag tror det var runt 2004 som jag jobbade i baren på den coolaste restaurangen i Göteborg. Den första i sitt slag, långt innan det blev trendigt, som hade ett så kallat cross kitchen-tema. Någon form av Asien möter fransk bistro och drinkarna hette fyndiga saker som Kom Hei Naow,  Sum Ting Wong och No Pah King. Alla skrattade och njöt. Men väggarna var målade i Spiced Honey.

Det visste vi såklart inte då. Vi bara skojade om väggfärgen och kallade den för missfärgad latte eller som de nyblivna småbarnsföräldrar vi var, spädbarnsbajs. Nu har det gått 14 år och jag undrar lite om tiden har stått still eller om det är någon form av trendcykel som sveper tillbaka på oss?

Hur som helst, roligt är det inte.  Och ingen vettig människa skulle vilja måla sina väggar i den här kulören. Så mycket vet jag i alla fall. Nordsjö har presenterat intressanta kulörer genom åren men detta måste ju ses som ett tragiskt rop på hjälp. Ett hjälprop där inte ens Formex murrigaste toner kan komma till undsättning.

/m