MARTINREDA

Sveriges roligaste inredningsblogg! Design, inredning, möbler och trender


Lämna en kommentar

Vill du lära dig mer om sociala medier?

Är du nyfiken på sociala medier i allmänhet och Instagram i synnerhet? Vad gör en algoritm och vad har man en sådan till? När ska jag posta viket inlägg och var? Varför? Hur? Allt det har jag den stora förmånen att få prata om lite här och var under hösten. Vissa tillställningar är slutsålda och andra kräver inbjudan men Workshop Weekend GBG har platser kvar.

Det är ungefär såhär det brukar se ut. Jag är inte alltid barfota men jag pratar oavbrutet och pekar på saker. Ofta viktiga saker som jag vill att du ska förstå, bemästra och behärska. Dock är det ALLTID roligt, interagerande och kunskapsgivande. De närmsta tiden ser ut så här för mig och min kurs Social media crash course:

15/10 Kakstadsfavoriter, Kungälv, kl 09:00-11:00 – FULLBOKAD

25/10 Trendbattle med TrendstefanMakajo Göteborg 17:00-19:00

27/10 Workshop Weekend GBG, Göteborg kl 09.30-12:00

6/11 Västanhem, Jönköping, kväll

8/11 Trendbattle med TrendstefanMakajo Stockholm 17:00-19:00

14/11 Trendbattle med TrendstefanMakajo Malmö 17:00-19:00

På Workshop Weekend GBG finns det platser kvar och anmälan sker till mig. Läs mer HÄR.

Vad gäller Makajo-eventen så ta kontakt med showroom på respektive ort för mer information och angående eventet i Jönköping lovar jag att återkomma med information, men ni kan säkert maila dit redan nu om ni vill vara säkra på att få en plats.

/m

 

 

 


Lämna en kommentar

Apelviken – En ny kollektion från Midbec

Jag utlovade i ett svagt ögonblick en objektiv betraktelse av Midbecs nya kollektion Apelviken designad av Hanna Wendelbo. Jag har ju brutit löften innan, t ex de om bättre kost, mindre vin och mer motion, men nu ska jag ta mig tusan hålla vad jag lovade. Här är min ytterst objektiva syn på Sveriges senast släppta tapetkollektion. Nyfikna?

Vi kan väl ta det från början? Det handlar om Hanna Wendelbos senaste alster för Midbec – tapetkollektionen Apelviken. Men det är mer än så. För naturligtvis handlar ju som vanligt om blommor, blad, organiska former och levande material som på ett tvångsmässigt sätt ska bäras in i huset och därefter dokumenteras med diverse pennor, papper och penslar. De sistnämnda vet jag extra mycket om eftersom det är just de som ligger kvar på diskbänken förstenade som reliker efter något italienskt vulkanutbrott. Det är tydligen min uppgift att som en arkeolog hamra ut återstoden av de små ekorrmorrhåren som en gång utgjorde större delen av det vi i vardaglig tal kallar pensel.

Men det är inte det som är det stora kruxet. Det är blommorna i sig. Eller vad blommorna lämnar efter sig. På golvet. Skröfs eller bös. Kalla det vad du vill men du fattar. De oupplockade resterna av blommor som sprider sig likt lava runt om hela huset. Ni förstår vad jag menar med italienskt vulkanutbott.

Är jag förbannad? Klagar jag? Nope. Inte om resultatet blir såhär:

Apelviken - Midbec- Hanna Wendelbo

Då jublar jag! Jag blir stolt och glad. Jag ser hopp och framtid, jag ser vikten av mönsterskapande och välutbildade designers och jag ser äntligen en heminredningsbransch som inte är så förbannat ljus och fräsch. Då jublar jag.

Som objektiv och undersökande bloggare var jag tvungen att djupdyka i följande lilla meddelande som dök upp i Hannas instagramflöde härom veckan.

 

Jag ringde helt sonika upp den norske inredningnngs- och blmsterprofilen Finn för att ställa de rätta, svåra och tuffa frågorna. Precis som Janne Josefsson skulle gjort om Janne hade gillat tapeter.

-Du hyllar Hannas tapet och jämför med mönstergurun William Morris. Vad betyder tapeter med blommor och organiska uttryck för dig?

Jag omger mig alltid med mjuka organiska former. Blommor är en stor del av mig och min inredningsstil. Jag vill åt det mjuka i livet. Bort med det hårda och vassa.

– Har du några William Morris-tapeter i ditt hus just nu?

Nej, inte just nu men i min lägenhet som jag hade i Oslo hade jag Morris i alla rum. Det passade sekelskifteslägenheten alldeles utmärkt.

-Men nu när Apelviken är släppt, ska du köra den i alla rum då?

Just här så blev det antingen dålig täckning eller så var min norska inte alls så bra som jag trodde att den var men jag är nästan säker på att Finn svarade JA! Med utropstecken.

-Avslutningsvis Finn, har du något annat att säga?

Ja, jag beundrar Hannas kunskap inom tapethistorien. Att kunna göra mönster på denna nivån tyder på ödmjukhet inför de stora mästarna och massvis med erfarenhet.

Sen tror jag att jag avslutade intervjun med ”Mange tak”. Systemkollaps i mitt huvud, och Finn, om du läser detta ber jag om ursäkt. Jag vet att det heter Tusen Takk!

De fantastiska tapeterna har, som sig bör, fått dito bilder producerade omkring sig. Fattas bara annat. Magin står Annacate och Tove för. Får man inte nog av deras härliga tapetbilder så kan jag varmt rekommendera Att vara någons fru. Där har nämligen Emma skapat en serie bilder som skapar goosebumps hela vägen.

Så, med mitt hårda objektivt granskande öga skulle jag vilja påstå att detta är det bästa någonsin. Fulländade mönster med liv och rörelse, färgskalor som inte fastnar i gamla manér och en extremt väl sammanhållen kollektion får kollektionen 10 av 10 poäng.

Subjektivt då? Bara att bita ihop och försöka hitta på låtsasjobb på annan ort när omtapetsering av egna hemmet ska utföras. För det ska göras med så här fina tapeter!

/m

 

 

 

 


3 kommentarer

The Folklore Company

Sedan några veckor tillbaka sitter jag i det lilla kreativa takbjälksförsedda kontoret på Kapellplatsen som tillhör The Folklore Company. Min roll här handlar till största del om sociala medier. En utmanande och givande roll. Oroliga bloggläsare och poddlyssnare kan lugna sig, jag har fortfarande gott om tid till alla mina oseriösa sidospår.

Om du inte känner till The Folklore Company så kan du gott klicka HÄR och botanisera runt lite på sidan eller följa resan på Instagram. Roligast just nu är givetvis designverktyget. Tidstjuv à la Hemnet. Kom inte och säg att jag inte varnade dig! Har du någon feedback, känner att du saknar något eller bara sitter på världens bästa idé så kan du hör av dig till mig så hittar vi på något bra.

Min chef Sofia är inte tråkig. Ödmjukt och helt rimligt tänker hon sig ett världsherravälde baserat på broderi. Kan inte annat än älska den tanken. Fantastiskt roligt att få vara del av den resan.

Med det sagt vill jag bara påminna att jag finns i centrala Göteborg på förmiddagarna om man vill ta en kaffe, brodera eller bara snacka skit. Annars är det som vanligt.

/m

 

 


Lämna en kommentar

The Cosentino Festival

Cosentino lanserade 12 nyheter i torsdags och jag hade den stora äran att få vara delaktig som eventskapare under dagen. För att presentera så pass tunga, stora och hårda produkter och ge dem rättvisa krävs en något annorlunda approach. Resultatet blev en festival, The Cosentino Festival.  Vill ni läsa mina tankar runt projektet och se några bilder?

Bra! Då kör vi och vi tar det från början.

Cosentino lanserar nya färger på både Dekton och Silestone. Vi pratar gigantiska skivor och ett dito lager på Lärjeågatan.

För lite mer än ett år sedan gjorde jag och Hanna ett lanseringsevent för Cosentino. Vi döpte det till The Eternal Party. Tydligen var det så pass bra att vi fick förfrågan även denna gången. Hanna var upptagen med andra projekt så jag fick dra i detta själv. Det klarar ingen. Men med fantastiska vänner så löser man allt. Jag var i ett tidigt skede överens med mig själv om att de här stora stenskivorna skulle utgöra bakgrund och grundstämning i 12 olika rum, men jag behövde en twist på konceptet. Ett telefonsamtal senare med det kreativa geniet Marcus så var festivaltemat ett faktum. De 12 rummen skulle få agera scener på festivalen, turnétshirts trycktes och festivalarmband införskaffades. Där till en rejäl dj-rig och sen var vi i hamn!

Rummen, eller scenerna, hade från min sida ett syfte; att bli instagramvänliga. Med rumstypiska föremål  skapade jag en upplevelse om att besökarna faktiskt befann sig i ett vardagsrum, kök eller garage. Sen ska gudarna veta att jag inte är någon stylist. Då är det bra med vänner. Som Natasha till exempel. Med ett otroligt lugn och med orimligt mycket tålamod skapade hon fantastiska scener. Under hashtaggen #cosentinofestival ser ni mer.

Riktiga festivaler har partytält och massvis med prunkande växter. Det gäller sen gammalt. Stort tack till Blomsterlandet i Kungsbacka som lånade ut en hel djungel!

Naturligtvis fick alla besökare festivalarmband. Mot uppvisande av dessa fick man fri tillgång till alla scener men också mat och dryck. Roligast på hela tillställningen var nog att storytellingen gick hem. Gästerna frågade våra ”vakter” om de fick komma in igen efter en utomhusvistelse ”-Vi har ju såna här band…”

En close up från garaget, ett mycket uppskattat rum. Stort tack till Beijer i Mölndal som lånade ut alla vackra gula DeWalt-maskiner!

Utan mina fina kompisar på Cosa Home Stories så hade många prickar över väldigt många i varit borta. Har ni inte besökt Västsveriges bästa inredningsbutik så är det dags nu!

Själva eventdagen avslutade med en galet trevlig middag för en lång rad trevliga influencers signerad Mushy Mushy Guerilla Catering. Om ni någon gång ska äta något riktigt bra, se då till att det är Svante och Björn som står i köket! Tack!

Samtliga bilder är fotograferade av Katja Ragnstam på Klick och Klang.

Måste säga att jag är väldigt nöjd med eventet. Det är något speciellt att se folk dokumentera ens idéer, skratta, mingla och knyta kontakter. Kan inte alla dagar vara festival?

Avslutningsvis det största tacket till teamet på Cosentino. Tack för att ni tror på mina galna idéer, tack för att ni alltid går all in och tack för att ni levererar på topp!

/m

 

 

 


Lämna en kommentar

Instagram och de allt mindre bilderna

Vi måste prata om det. Bilderna som bara blir mindre och mindre. Det senaste halvåret har kreatörer från olika områden börjat den märkligaste av tävlingar på Instagram. Tävlingen om vem som vågar ha mest vit ram runt sina bilder. Idag benar vi ut lite hur, när, vad och varför om detta superviktiga ämne. Välkommen!

Så här ser det ut nuförtiden ungdomar. Man, i detta fallet Lotta Agaton, lägger upp en pytteliten bild och håvar in likes. Den gamle farbrorn, jag, måste hämta läsglasögonen och stora zoomverktyget för att se om bildtexten överensstämmer med själva bilden.

Lotta är inte någon ensam syndabock här, detta är ett vitt spritt -till min stora fasa- fenomen. Hur små kan bilderna bli egentligen och när tar det slut? Kan det kanske till och med bli så att Instagram inom en snar framtid blir ett svart hål?

Jag är ingen matematikprofessor men jag har i alla fall gjort lite vetenskapliga beräkningar på utvecklingen av den vita ramens övertagande de senaste 6 månaderna och mina vänner, det ser inte ljust ut. Om det ska fortsätta i den här takten kommer bilder från t ex Lotta att se ut så här om bara 3 veckor:

 

Och ytterligare 3 veckor senare ser det ut såhär:

Om vi inte stoppar utvecklingen snarast så kommer bilderna från de stora framgångsrika Instagramstjärnorna att se ut så här innan novemberlovet kommer:

Som ni förstår så kan man enkelt se att strax efter luciafirandet dragit igång kommer bilderna att uppta negativ energi och resultera i svarta hål. Du, din hund, din prydnadsananas och allt annat löst krimskrams kommer att slukas upp genom din smarta telefon. Livsfarligt!

Kom inte och säg att jag inte varnade er.

/m

För känsliga och oroade läsare, ja, jag har frågat Lotta om lov.

 

 


Lämna en kommentar

You – The perfect design

Nej, det är troligtvis inget som kommer att bli en designklassiker men muggen som Henrick Eriksson designat är dels bra mycket bättre än limpistolsorgierna i Superskaparna och framförallt med ett så himla mycket viktigare budskap. Ska du köpa en ny mugg till sommarstugan i år så är det You – The perfect design du köper.

I mitt tycke är koppen fulländad. Den har liksom vad som krävs. De där grundläggande basala uppgifterna en kopp har finns där. Stor, hög och MED öra. Jag behöver inte ta upp den diskussionen igen.

Praktisk och funktionell design helt enkelt. Men, det är inte det som är det viktiga här. Det är budskapet. En enkel, rak, kraftfull och tydlig text som säger att DU är perfekt. Alldeles för ofta behöver folk påminnas om det.

”-Men åh, det är ju så svåra färger, jag har inga kläder som matchar muggen när jag ska instagramma mitt morgonkaffe”

Inga problem! Det löste nämligen Alexander Stutterheim för längesen med Vladimir.

Visst, kanske inte första plagget du tar på dig till morgonkaffet, men kom inte och säg att det är svårmatchade färger. Dessutom kommer snart den riktiga svenska sommaren och då behöver vi både regnkläder och kaffe.

Muggen hittar du på Moltaz Design såklart.

/m


Lämna en kommentar

En kväll med Jotex

Det har gått precis en vecka nu sedan Jotex hade sitt fantastiska pressevent. Det är väl ungefär så lång tid jag behöver på mig, tydligen, för att smälta intrycken och behandla upplevelsen innan det kommer ut som text. Nedan följer mina små funderingar om en av de absolut bästa lanseringar jag fått äran att uppleva.

Det började mindre bra. Det ska gudarna veta. Med en så långt ifrån dad of the year award-vecka man kan komma i ryggen och med storstilad dumstrutskröning i Göteborg borde jag kanske stannat hemma. Jag är glad att jag inte gjorde det. För förutom bortglömda klassfester, missade presentinköp, bortslarvade barn (OBS nu säger ni inget till soc om det!) så försökte jag prompt checka in på fel hotell.  Det är ju inte mitt fel att Ess Group valt att döpa två närliggande hotell till i princip samma sak. beLLora och pigaLLe. Ni förstår ju själv hur omöjligt det är att veta var man ska bo. Dubbel-L som dubbel-L liksom.

Nåväl.

Efter extremt bra service och dito tålmodigt bemötande från båda hotellen lyckades jag checka in, raggarduscha och ta mig upp till den magnifika takterrassen på Bellora. Alla var där. Med det sagt ingen nämnd och ingen glömd. Det var också en miljard grader varmt i Göteborg, strålande sol och trevligt bubbel. En bra kväll som bara skulle bli bättre.

Allt blir också bättre med en partybuss. Jag fick åka en sådan.

Väl framme hos Jotex möts vi av två löjligt trevliga människor. Ni vet så där på gränsen till att man ska bli avundsjuk över deras förmåga att få alla andra att må bra.  Peter Keerberg och Paulina Lundström. Man vill liksom inget hellre än att varje företag har minst en Paulina och en Peter. Minst.

Vi bjuds på en sagolik lansering. Faktiskt den bästa jag sett och upplevt. Enkelt, raffinerat, dramatiskt och genialt. I den nedsläckta lokalen visas miljö för miljö via dansande inbrottstjuvar (Obs inga riktiga och kan mycket väl vara en feltolkning från min sida) och perfekt tonsatt musik. Vilken upplevelse!

Ja, det blev middag och goda viner och partybuss på vägen hem mot rätt hotell, men två tankar har rullat i mitt huvud hela veckan.

Jag var som vanligt ensam kille på eventet. Visst Bungalow5 var där, men han är känd så det räknas inte. Resten av de inbjudna var kvinnor. En del av dem hänger jag med ganska ofta men också en hel drös nya bekantskaper. Och vilka bekantskaper sen! Inte bara är de 100 gånger större än jag på diverse sociala medier, de är även 100 gånger bättre. Vilka förebilder! Hatt av och må de styra världen snart!

Den andra tanken är att om nu Svenska Akademien har svårt att fylla stolar så kan jag ta någon och börja dela ut lite Nobelpris. De två första priserna skulle utan tvekan gå till Charlotte Ryding och Anna Furbacken som skapat dessa magiska miljöer. Här snackar vi snille och smak.

Det ligger bilder uppe från kalaset på Instagram under taggen #jotexstories om man är nyfiken på att se mer.

På tal om se mer så ska man absolut göra det genom att kolla på den roligaste videon på länge. Lita på mig nu. Jag ser allt på internet. Detta är riktigt bra. 5 minuter har du tid men. I synnerhet du har tagit dig hela vägen hit.

 

Tack Jotex för ett galet bra kalas! Jag osar redan nu till nästa, nästa och nästa event. Kan ta samma hotell så det inte blir krångligt.

/m