MARTINREDA

Sveriges roligaste inredningsblogg! Design, inredning, möbler och trender


3 kommentarer

Vintrafors Design – Hiss eller Diss?

Jo, jag vet. Det är inte tisdag och därmed dags för Hiss eller Diss? egentligen, men jag bryter mönstret på grund av pressreleasen som damp ner i mailkorgen tidigare idag. Detta måste dras ett varv i tjatkvarnen. Är ni beredda?

Företaget Vintrafors Design skickade ut en text om deras nyheter idag. I normala fall brukar såna texter vara ganska lågmälda och ganska intetsägande. Inget som direkt sticker ut så att säga. Lite humbug story telling, lite tveksamma citat och sen en rekorderlig mängd priskommunikation. Men inte denna. Vintrafors trampar nämligen rakt in i ett klaver som fått Klaus Wunderlich att blänga avundsjukt.

Idiotin har redan hunnit bli ombloggad av min kollega Anna Boussard på Designbloggarna, läs hennes fantastiska inlägg HÄR .

 

Men jag känner att även jag måste få älta detta. Dels för att Anna har rätt men också för att jag tycker det är viktigt att saken få spridning.

Jag vet faktiskt inte vad som är värst. Att man snor en design från Mrs Mighetto rakt av eller att man gör stöveltrampsuttalande à la random Sverigedemokrat? I min värld är båda lika förkastligt.

För att ni inte ska tro att jag hittar på så citerar jag lite:

…precis som indianerna är barn instinktivt kraftfulla, jordnära, öppensinnade, och lever utifrån själ och hjärta. I samklang med naturen.”

En helt overklig textrad att behöva läsa 2017. Eller vilket år som helst förresten.

Veckans solklara och sönderblåsta diss tilldelas Vintrafors Design och deras undermåliga idé. Bra copys finns lite överallt och egna idéer är att föredra. Bot och bättring tack!

/m

 


2 kommentarer

Sveriges bästa inredningsbloggar 2017 – Hiss eller Diss?

Idag dök en ny lista upp i flödet. Företaget Wegot publicerade en lista över de 50 bästa svenska inredningsbloggarna 2017. Intressant på så många sätt. De vanliga listorna på bra inredningsbloggar brukar ju komma i slutet av året och det brukar vara ungefär 10 stycken som listas, men Wegot väljer att i början av juni bestämma vilka som är bäst 2017. Dessutom 50 stycken. Jag är ju aldrig med på de där topp 10-listorna. Det kvittar liksom hur mycket bubbel man än bjuder chefredaktörerna och jurymedlemmarna på. Jag kommer aldrig med. Det är ok. Verkligen. Men rent rimligt så tänker jag att även en sjåpare som jag borde kunna ramla in på i alla fall en 49:e plats på en så här pass omfattande lista.

Nyfiken i en strut betar jag av listan. Det är en intressant lista. Inte helt otippat vinner Frida på Trendenser. Fattas bara annat. Att rodda runt Sveriges största inredningsblogg samtidigt som man har en nyfödd krabat hemma är värt mer än en förstaplats. Jag skulle kunna nominera till bragdguld i det fallet. Nåväl.

Det som är riktigt intressant är felskrivningarna och döda länkar. Om man nu gör sig omaket att lista och länka 50 personer (sjukt omständigt som bloggare, jag orkar aldrig göra sånt p g a lat) så borde man kanske kolla att länkarna funkar och att folk som i verkligheten heter Victoria inte i texten kallas för Anna samt att plats nr 28 föräras följande:

Ni får självklart mysa ner er i alla härliga texter i listan på eget bevåg, jag tänker bara lyfta ett par trevliga exempel till.

Detta är också en blandblogg, mest med inredning, men även med resetips, recepttips och hälsa och skönhet” Ursäkta. Blandblogg? Blandband, blodad tand och brandman är ord jag känner till men blandblogg? Sluta.

Ett av mina alter ego bloggar på Designbloggarna.se så när Stefan Nilssons namn dök upp spetsade jag ögonen lite extra. ”Hans blogg består mest av texter”  Nej, nej och åter nej. Jag försöker dagligen stoppa Stefan från att spamma ihjäl oss med sin konstanta bildbonanza. 200 bilder per inlägg i olustig oordning. Han kan skriva och skriver bra men hans blogg består inte mest av texter. Det ser till och med Stevie Wonder.

Sen är det ju roligt att man lyfter en av 26 bloggare på Designbloggarna men i samma stund klumpar ihop framgångssagan som separata personer förverkligat på Lovelylife. Exakt hur dumt är inte det?

Ni som följer mig vet att jag inte är överdrivet förtjust i särskrivningar men ihopskrivningar är ta mig tusan lika belastande för sinnet att bevittna. Kråks Stuga som drivs av Henrick heter Kråks Stuga och INTE Kråksstugan (obs bestämd form i Wegots text) Sen kan man också, om man ska vara petig, se att Henrick gjort 18 inlägg 2017. 14 av de inläggen handlar om Superskaparna. Nästa år ska jag skriva 15 inlägg på 6 månader om Superskaparna och sålunda putta ner Henrick från sin 41:e plats.

Wegot, ni tilldelas härmed veckans solklara Diss för årets (?) sämsta lista. Inte bara för alla uppenbara fel men också för kontaktbrevet till alla berörda bloggare där ni försöker sälja in er själva som samarbetspartners. Gör läxan, gör om och gör rätt. Eller förresten. Gör inget alls. I alla fall inte på ett väldigt bra tag.

/m

 

 

 

 

 

 


3 kommentarer

Lastpall – Hiss eller Diss?

Förlåt det långa avbrottet med tisdagstemat Hiss eller Diss? Det är inte det att det inte funnits saker att hissa eller dissa den senaste tiden det är bara det att tiden inte har räckt till. Ni vet hur det är. Det ska byggas växthus, anordnas strumpbingo, spelas in poddar och drickas vin. Ett fasligt sjå helt enkelt. Nu är det i alla fall dags. Ett ämne som jag grunnat på länge och dessutom berört i Designterapin, men nu är måttet rågat. Jag pratar såklart om lastpallar.

Det finns folk med mer än 12000 följare på Instagram som på fullaste allvar bygger soffbord av lastpallar. Inte ens produktionsteamet bakom Superskaparna skulle komma på idén att vitlasera en lastpall och kalla det för soffbord. En lastpall är en lastpall. Truckförare och lastbilschaffisar använder lastpallar för att köra omkring saker på. En lastpall är alltså en lastpall. Inte ett soffbord. Det kvittar vilket perfekt färgkodskoma av shabby chick du fastnat i. Det. Är. Inget. Soffbord.

Fler saker som lastpallar inte är, undrar ni. Jo, det kan jag berätta. Lastpallar är inte montermaterial på en möbelmässa. Man använder alltså inte lastpallar som displayyta för att visa vilken ny fin stol man gjort.Truckförare och lastbilschaffisar använder lastpallar för att köra omkring saker på. En lastpall är alltså en lastpall. Inte ett podium.

Men det som fick den berömda bägaren att rinna över var det jag såg på Facebook i morse -tack för tipset Jocke! – Bauhaus, det småtyska gubbdagiset, har kommit på världens bästa affärsidé. Lastpallar. Inte bara som soffbord utan även som soffa. För futtiga 2076kr (obs notera ordinariepris på 2595kr, snacka om fyndpris) kan du nu bli glad innehavare till århundradets, inte bara fulaste, utan även mest obekväma sittmöbel, alla kategorier.

Känner du att soffan är en aningen för stor investering så kan du ju använda ritningen till soffbordet. Själva soffbordet är tydligen bortplockat efter den här dialogen med Bauhaus men ritningen ligger kvar…

Lyfter dock ett varningens finger, för vad det nu är värt, men bygger du ett soffbord av en lastpall så avföljer jag dig. Ok?!

Veckans solklara diss tilldelas här med alla former av DIY där ordet lastpall är inblandat. Jag vill inte se fler galna upptåg med lastpallar. Någon måste sätta ner foten och säga stopp. Vad är annars nästa steg? Badhandduk, kaffekokare och astmainhalator…

Bevare mig väl.

/m

 

 


Lämna en kommentar

Täljogram – Hiss eller Diss?

Formex är över för denna gången. Det är både skönt och synd. Skönt att slippa denna överexponerade kavalkad av den mest meningslösa färgen någonsin, all rotting och så mycket laminerade brickor med marina motiv så att jordens gravitationsfält kom ur balans. Synd att inte få spendera ytterligare tid med alla härliga människor.  Missade man att besöka mässan kan jag rekommendera följande betraktelser från Inredningshjälpen,  Piazzan och Hemma med Helena.

Men vad var egentligen bäst på Formex? Vad var det som kittlade mest på mässan? Var fanns nytänkandet och kreativiteten? Det var sannerligen inte hos Carolina Gynning som lyckats med konststycket att  kleta ner vackra kylskåp med något som mest såg ut att vara Ulrica Hydman Valliens kvarglömda färgpytsar. Nej det var i allmänhet på avdelningen Young Designers det hände och i synnerhet i monter B15:52. Där befann sig nämligen  Täljogram.

taljogram_alla

Konceptet är lika enkelt som briljant. Det handlar om att tillgängliggöra något av det roligaste som finns – att tälja. Felix Wink, trähantverkare och designer samt Ragnar Kierkegaard Suttner, kreatör och copywriter har konstruerat ett litet prenumerationsbart kit med allt du behöver för att sopa Ernst under mattan. För dig med tummen lite mer centrerad i handflatan så bifogas även plåster. Genialiskt. Det är alltså bara att köra på!

taljogra_inzoomad taljogram_lada_oppen

Den medföljande träbiten som kommer från Västerbotten är vakuumförpackad så träet är färsk och lättarbetat. Jag signar härmed upp mig på en årsprenumeration. Mängden smörknivar som ges bort i julklappar från min sida är i stort sett obegränsad.

Veckans solklara Hiss går till Täljogram som med en snyggt förpackad kreativ idé låter var och en få skapa något unikt. Hatt av och stort lycka till!

/m

 


2 kommentarer

Nyhetsbrev – Hiss eller Diss?

Jag ser att det har ramlat in en väldans massa nya läsare och följare både här och där. Ni kanske undrar vad det här är för ställe. Det är ju en ytterst relevant fråga. Jag har nog inget riktigt bra svar till er som undrar. Det är ju i grund och botten en inredningsblogg och på sådana ska det visas bilder. Ibland bryr jag mig inte om det. Idag är en sådan dag.

Idag ska vi prata lite om nyhetsbrev. Som man får på mailen.

Först tror jag att vi ska bena ut vad ett nyhetsbrev är. Det är ett brev med nyheter. Man får tillgång till nyhetsbreven genom att antingen signa upp sig på diverse sidor eller genom att vara känd. Är man känd har man inget val. Då får man massvis med nyhetsbrev. Vare sig man vill det eller inte.

Nyhetsbreven talar om för mottagaren vad som är nytt. Det ligger liksom lite i själva namnet. Jag öppnar nyhetsbrev fortare och med större iver än vad heroinisterna på plattan gör med en ny förpackning folie. Till skillnad mot dem så blir jag besviken ungefär 99 fall av 100. Detta beror på att alla nyheter ser likadana ut.

Det började som ett jävla monsunregn i december. Alla skulle önska god jul genom ett nyhetsbrev och lyckönskningarna skedde genom en bifogad bild på ljusstake/vas/karaff/stol/soffa/younameit. Trevligt, tänkte jag, men är inte detta samma ljusstake/vas/karaff/stol/soffa/younameit som jag fick i förra nyhetsbrevet med höstnyheter? Well well jag är inte den som är den som är den som är långsint så jag mailade artigt tillbaka och önskade 424 olika företag och pr-byråer en riktigt god jul. Det tog lite tid och det hann bli en märkbart dålig stämning på hemmafronten i och med avsaknad av diverse julklappsinköp. Men det var ju för en god sak.

Lite ledighet kom emellan, det firades både god jul och gott nytt år och sen hände det igen. Ungefär, jag har inte räknat exakt, 424 nya nyhetsbrev ligger och väntar i inkorgen. Spännande! Vad kan det vara? Jo, det är ju alla pressreleaser och nyhetsbrev inför Formex, Möbelmässan, Maison Objet, Milano samt  Fan och hans Mostermässan. Det här ska bli kul, sa han med en stor entusiasm i rösten….

Vet ni vad jag hittade. Jag hittade nyheter om EXAKT samma ljusstake/vas/karaff/stol/soffa/younameit som jag fick i december och i oktober. Pirret i magen inför stundande Formex och kommande möbelmässa vet inga gränser…. Det känns som hela jag är en överdos av samarin i ett pyttelitet glas.

Någon form av kollektiv diss utdelas härmed till den ständiga idétorka som diverse företag uttrycker via så kallade nyhetsbrev. Skärpning! Det finns ett gäng dedikerade bloggare som inte trycker ctrl+c och ctrl+ v från era nyhetsbrev eller mynewsdesk till varenda bloggpost. Gör nyheter för dem! Gör något riktigt. Gör något som är nytt. Gör något som berör och framförallt, skicka inga god jul-önskningar.

/m

 

 

 

 


2 kommentarer

Jotex Lemona – Hiss eller Diss?

Jotex har det lite tufft nu. I eftermiddags läste jag Trendensers inlägg om en stol som ser ut som en annan stol och nu när jag slökollade Instagram så dök den här upp:

jotex_lemona_martinreda_1

Tyget heter Lemona och påminner ganska mycket om en annan ganska känd tygbit nämligen  Maria Åströms Citrus Limon.

maria_astrom_martinreda_2

Visst det råder kanske ingen ensamrätt på att rita citroner. Kan tänka mig att redan de gamla grekerna höll på med det, men det här är alldeles för likt originalet för att det ska vara roligt. Kopierar man så åker man i diss-korgen. Det gäller sen gammalt.

Jotex tilldelas härmed veckans diss.

/m

 


5 kommentarer

Julklapparna – Hiss eller Diss?

Jag kanske ska ändra rubriken en en aning. Julklapparna – Hiss och Diss är nämligen mer lämpligt i veckans lilla avsnitt. För de av er som mot all förmodan missat det så är det jul i faggorna och sisådär runt lördag den 24:e är det ganska bra om julklapparna är på plats. För att underlätta har jag idag valt att visa några julklappstips. Såna man bör köpa och såna man inte bör köpa. Julklapparna – Hiss och Diss helt enkelt. Håll till godo!

 

martinreda_julklappstips_1

Ja, ni förstår själva. Jag behöver egentligen inte förklara. Det finns fina cykelhjälmar och sen finns det cykelhjälmar som ser ut som en rymningsförsök från Säters slutna avdelning.  Enkelt val. Hiss till Hedvigs kurbitsmålade hjälmar, diss till Hövding.

martinreda_julklappstips_2

Man kan lägga en spottstyver på @designhjalpen och kamma hem unika föremål samtidigt som man bidrar till en bättre värld. Eller så kan man köpa ännu ett meningslöst kartprint som varken gör från eller till. Undantaget de tillfällen då Google Maps ligger nere och du befinner dig i Barcelona. Bilden till vänster är tagen ur en serie julkort från Hannoia som var med på Designhjälpen för ett tag sedan. En självklar hiss. Bilden till höger är Ehrenstråles Barcelona för 700kr på Artilleriet. En självklar diss.

 

 

martinreda_julklappstips_3

Jag avrundar med det viktigaste av alla viktiga julklappstips. Saken du absolut inte ska köpa. Ingen vill nämligen ha en knottrig vas, stor som en basketboll, oavsett om den kommer från Åhléns, Mio eller Svenskt Tenn. Ingen. De som säger att de vill säger bara fel och är allmänt förvirrade.

/m

 

 


1 kommentar

Small shop – Hiss eller Diss?

Sitter ni också fast i den härliga utgiftstsunamin vi kallar för jul? Det swishas mer pengar till avslutningspresenter än vad internationella valutafonden kan hantera. Önskelistorna är längre än gamla testamentet och överallt basunerar de stora kedjorna ut behovet av en ny 177653 tums tv/upplevelseresor till bortre Bahamas/ytterligare en kitchen aid. Helst röd. Detta i kombination med den klart överreklamerade julkalenderhetsen gör att jag kryper ihop i fosterställning under köksbordet och längtar efter påskharen. Han är ta mig tusan en lindrig och frisk fläkt i det här sammanhanget.

Men…

Istället för att gnälla över spilld glögg kan man göra något bra av saken. Man kan köpa något svenskproducerat. Något hållbart. Något med ett bakomliggande väl genomtänkt tanke. Inte sällan sammanfaller dessa kriterier med storleken på företagen som tillhandahåller sakerna. De är nämligen små. Small shop helt enkelt.

I sann random-inredningstidning-på-Facebook-anda kommer här tre tips. Det finns självklart massor av andra alternativ men jag tänker att detta får räcka för idag. Jag har inte bloggat på ett tag och känner redan träningsvärken i fingrarna. Ni får googla själva.

sagen_manschettknapp_martinreda_1

De här manschettknapparna till exempel. De kommer från Nordic Design Collective och mer exakt Sägen alltså Elin Sigrén. Svenskproducerat, tärnsjöläder, småskaligt. Ni fattar.

dancingdune_aeo_martinreda_2

Eller den här lilla affären. Där man kan köpa Dancing Dune. Anna Elzer Oscarson är butiksföreståndarinnan där. Ni fattar.

lisalove_martinreda_3

Man kan också varje onsdag eller söndag bege sig till @designhjalpen och ropa hem magiskt fina saker. Till exempel fotokonst av Lisa Love. Ni fattar.

Så, veckans Hiss går till alla er som helhjärtat och passionerat driver era egna rörelser. Rörelser med fokus på en bättre värld. Rörelser utan ett uns av hysterisk jul. Rörelser som för designsverige framåt. Tack!

/m

 

 

 

 


5 kommentarer

Eco Nature – Hiss eller Diss?

Förra veckan skrev mitt alter ego Tapetmartin om Eco Wallpapers senaste kollektion Nature för att vara först ut med nyheten i bloggosfären. Efter det har han varit fullt upptagen med att arrangera en bloggträff för Designbloggarna och har inte hunnit ägna kollektionen en tanke. Men det har jag. Jag har faktiskt tänkt så pass mycket på den att det är värt en vända under rubriken Hiss eller Diss?

För att kortfattat berätta vad det handlar om… Boråsbaserade tapetföretaget släpper en kollektion som heter Nature. Det är engelska och betyder ungefär natur. När man läser pressreleasen så är löv, blad, skog och mark centrala ord.  Ett av de orden, skog, är namnet på en annan tapetkollektion från ett annat svenskt tapetföretag, Sandberg Wallpaper.

Det tog ju inte så lång tid att fundera över likheten i själva budskapet, men hur skulle det se ut om man la Eco´s kollektion Nature bredvid den nu drygt ett år gamla kollektionen Skog från Sandberg?

Jo, det skulle se ut så här:

wallpaper_martinreda_1

Stonewall från Eco vs Rost från Sandberg.

wallpaper_martinreda_2

Terazzo Spot från Eco vs Skal från Sandberg.

wallpaper_martinreda_3

Intarsia från Eco vs Papper från Sandberg.

wallpaper_martinreda_5

Sparrow från Eco vs Vinterskog från Sandberg.

Ibland säger 4 kollage mer än tusen ord och ibland undrar jag om det inte är lite väl magstarkt att kopiera en hel kollektion? Att man ”råkar” hämta lite väl mycket inspiration till ett mönster här och där är väl en sak, men detta är ju sjukt. Sjukt och skrattretande.

Jag vet ju vilken kompetens som sitter på designavdelningen i Borås. Varför nyttjas inte den fullt ut och varför är det ingen ansvarig med någorlunda koll på omvärlden som sätter stopp?

Veckans hårda men rättvisa Diss går till kollektionen Eco Nature. Det är bara att göra om och göra rätt. Inget konstigt alls.

/m


7 kommentarer

Valuta för bloggosfären – Hiss eller Diss?

Idag kom nyheten om att Tailsweep tillsammans med Sveriges Annonsörer ska skapa en gemensam valuta för bloggosfären. Jag läste nyheten i förmiddags och har sedan dess grubblat ganska oavbrutet. Det är inte mer än rätt att ni får ta del av mina tankar. Det är ju faktiskt tisdag och Hiss eller Diss? med allt det innebär…

Vi tar det från början. För att undvika tolkningsfel från min sida klipper jag direkt från pressreleasen:

Intresseorganisationen Sveriges Annonsörer och influencer-företaget Tailsweep går samman för att ta fram en gemensam valuta för influencer marketing-branschen. Syftet med den nya valutan är att tydliggöra vad gäller annonsmärkningar och samarbeten mellan influencers och annonsörer. 

2012 släppte Sveriges Annonsörer bloggrekommendationer för att förenkla och förtydliga vad som gäller för de som arbetar med PR och marknadsföring i sociala medier. Dessa har reviderats genom åren och i fjol släpptes också en uppdatering av rekommendationerna.

Bloggvalutan kommer även att integreras som en del i Sveriges Annonsörers KIA-index. Första steget blir nu att sätta ihop en arbetsgrupp som kommer att leda arbetet med att ta fram den nya valutan.

Jag har ett par frågor…Varför går man samman med en enda aktör för att ta fram en ny valuta för en hel bransch? Det är ju faktiskt sjukt. Det handlar väl bara om att ge  tolkningsföreträde. Varför bjuder man inte in  Influencers of Sweden istället ? En oberoende förening som kan tala för alla istället för en enda. Som jämförelse, ponera att de skulle gått  samman med en enda reklambyrå för att sätta en prisstandard för hela reklambyråbranschen. Sjukt är det. Faktiskt. Men rubriken hade blivit en klickraket.

Sveriges Annonsörer inleder samarbete med Forsman & Bodenfors för att införa en ny, gemensam valuta för alla reklambyråer

Jag har också grubblat en hel del på varför Sveriges Annonsörer väljer Tailsweep som samarbetspartners. Tailsweep tappar ju fler och oftare bloggare till United Influencers än jag hinner skriva sarkastiska krönikor och få dem refuserade. Då är man snabb kan jag tala om. Sen går väl inte Tailsweep sådär jättejättebra som företag just nu heller. Minus 5Mkr i fjol….

Just det, Tailsweep ägs av Bonnier. Det innebär att Bonnier sätter agendan för hur Schibstedt jobbar med sina portaler för influencers. Sa jag sjukt?

Jag kan alldeles för lite om tryckt media för att uttala mig men finns det något liknande där? En enhetlig valuta? Det kanske har funnits….på Stalins tid. Comrade, jag har bestämt att alla ska ha samma priset. Nastrovje!  Sista grejen hittade jag bara på. Kan inte ryska på riktigt. Men innebär detta att fri prissättning bara är ett minne blott?

Hur många olika aktörer har Sveriges Annonsörer kollat med? Är  IoS tillfrågade?

Åhhh nu är ni trötta på mitt tjat. Jag vet det. Inga bilder heller. Svintråkigt med bara text tycker ni, dessutom är jag inte ett dugg rolig. Den som väntar på något gott…

Nyheten kablades ut via Cision. Ett sånt där jätteviktigt ställe som vet allt och kan allt. Så här ser bilden till själva nyheten ut.

mobil_martinreda_1

 

Kom inte och säg att det är tråkigt att läsa mina bloggposter. Först har vi rubriken, som bara den är värd 10 poäng, sen har vi även en liten, snudd på pytteliten, förklarande bildtext. Det är bra. Om man nu var osäker.

Nåväl, det handlar ju inte om Cision just nu. Det handlar om monopol. Det handlar om att kväva konkurrens och det handlar om avskaffande av fri prissättning. Det är sjukt. Faktiskt riktigt sjukt.

Veckans Diss går till samarbetet mellan Tailsweep och Sveriges Annonsörer för att på klassiskt öststatsmanér försöka tygla en hel bransch.

/m