MARTINREDA

Sveriges roligaste inredningsblogg! Design, inredning, möbler och trender


1 kommentar

Den frireligöse fiskmätaren

En stor del av min verksamhet ägnar jag åt att tala inför publik. Det vore ju rena dumheten av mig om jag därför inte förkovrade mig i hur just jag ska bli en bättre talare. Jag plöjer ALLT! Det är Ted-talks om hur man ska undvika Death By Powerpoint, det är Facebook-tutorials och det är LinkedIn-ditos. Hela tiden. Om och om igen. Jag vill ju bli bättre.

Men, det är en liten sak som jag fastnat för. Den frireligöse fiskmätaren.

Ni som inte kollat på Youtube om hur man blir en bättre talare så kan jag förklara kortfattat hur det går till. Sorry till alla tal-coacher som förlorar business nu. Det går helt enkelt ut på att någon berättar vad du INTE ska göra när du talar inför publik.

Du får INTE stå med händerna i fickan för då är du ”den trotsiga tonåringen”, du får INTE ha händerna i kors för du är du ”sluten”. Du får INTE göra ”rädda kaninen” för då är du osäker och du får absolut INTE säga ”ehhh”. Du får INTE heller flacka med blicken eller peka med hela handen. Du får INTE säga ”frågor på det?” Osv osv. Ni förstår. Det finns mer förbud i talarbranschen än det finns trafikregler för den som precis hämtat ut sitt lämplighetsintyg och skrivit in sig på körskolan. Tro mig.

Det som dock alla tal-pedagoger, speaker coaches och linkedin-förståsigpåare har gemensamt, men inte vet om, är deras frikyrkliga uppenbarelse. Det är som en hemlig sekt försöker utbilda oss i att bli bättre talare.

Vissa grundläggande drag utgör gemensamma nämnare för dessa utbildare. Du måste ha chinos på dig. Det är lite av Lex Talutbildare. Sen är det bra om du har en välstruken skjorta instoppad i nyss nämnda chinos. Plus konsultdojor. Vill du riktigt visa dig på styva linan och inge extra mycket förtroende så har du naturligtvis en väst på dig samtidigt. Tvåhundra pluspoäng om du lyckas lägga till en gubbkeps (Obs överkurs, gäller bara de utbildningar som fakturerar mer mer än 20000kr ex moms)

När allt ovanstående är fixat och inhandlat på Dressman så behöver du bara två saker till. Ett klassiskt ”Jag har blekt mina tänder på Tandklinken Arne AB”-reklamleende och… *insert drumroll*… den frireligösa fiskmätarposen.

 

Hur ska du annars övertyga dina tittare om att du verkligen vet vad du talar om, om du inte, iklädd din nyss nämnda dräkt, hukar dig svagt framåt, ler ditt tandblekta leende och håller upp händerna så som om du mäter gäddan du precis nästan fångat? Dvs du har armarna axelbrett isär, båda händerna upprätt med ca 30-40 cm mellan handflatorna och samtidigt stirrar ytterst kristet in i kameran och ber folk signa upp för nästa kurs.

Liten lagom fisk. = Liten lagom trovärdighet.

 

Större fisk = mer trovärdig men han hade garanterat tappat den (fisken) om han höll den sådär.

 

Stor rackare! = stor trovärdighet. Den här snubben kan lära dig att tala!

Det mina vänner är den frireligöse fiskmätaren. Akta er för den!

Nej, jag tänker inte ge er en massa länkar. Ni får googla själva, men tro mig. Exakt detta händer i exakt alla videos som har någon form av intention att få dig bli en bättre talare.

Ni vet var ni hörde det.

/m


2 kommentarer

Boomerang

Ni känner alla till Boomerang. Jag menar inte den värdelösa träpinnen man kastar som aldrig kommer tillbaka. Jag menar inte heller den lilla rödgröna knappen som syns på diverse kläder. Jag menar ad on-funktionen Boomerang på Instagram. Jag tänker att vi måste prata ut om den. Ordentligt. Vad tänker ni? Varför frågar jag? Jag skiter ju fullständigt i era åsikter. Detta är min blogg och mina tankar. Dessutom har jag alltid rätt när jag tänker.

När Instagram skapades, 1800frösihjäl, så lanserade de även funktionen Boomerang. Det var ju revolutionerande då när det begav sig. Man kunde spela in och upp ett klipp baklänges och framlänges. I evighet. Amen. Största och mest innovativa funktionen i världshistorien sedan någon kom på den där grejen med att borsta tänderna.

Som det trendade! Man kunde se Selma Lagerlöf när hon formklippte pelargoner, Harald den Härlige när han körde strandhugg i Wales och Ernst Kirschsteiger som 4-åring baka kroppskakor i en alphydda i Österrike. På repeat. Om och om igen. Det VAR fantastiskt.

Sen dog det.

Med rätta.

Vem vill se ett 2 sekunder långt klipp på något som bara går fram och tillbaka? Ingen. Förrän Formex hände i augusti 2019. Då fullkomligt briserade Boomerang. Alla gjorde det. Alla och alla. Det finns naturligtvis en fördomsprofil på de som gjorde det smutsiga.

  1. Frånskild tvåbarnsmamma, bosatt i förort till Stockholm, 42 år, fick gratisbiljett via sin kompis kompis och känner tvångsmässigt att hon måste leverera content. I form av Boomerang.
  2. De 7 anställda på Bengts Betong & Buttericks avlagda butikslager HB som äntligen får en heldag i storstan och därmed levererar bevismaterial i form av Boomerang.
  3. Inredningspoddare som i brist på intervjuoffer måste vandra monter upp och ner för att hitta någon att prata med men misslyckas och istället lägger 48 olika boomerangs.

 

Boomerang funkade när alla tyckte det var coolt att se på när någon skröt om att de hällde upp champagne i ett glas. Det var då. Nu är nu.

 

Boomerang är inte content. Eller roligt. Boomerang är en helt meningslös funktion som inte bidrar till något gott. Ni som råkat lyssna på mig vet att om man ska publicera saker på sociala medier så har man tre val; Berätta, underhålla eller utbilda. Inget annat. Boomerang är just inget annat. Det finns två grejer snubbarna på Instagram ska fixa. Det ena är att ta bort Boomerang (NEJ det är inte roligt att se dig dyka ner och upp i poolen 100 gånger på två sekunder) och det andra är att man i efterhand ska kunna redigera inlägg man gjort med carousel-funktionen.

I övrigt älskar jag Instagram. Och valpar. Och er.

/m

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Lämna en kommentar

Årets julklapp

Jag har ju inte bloggat sedan slaget om Poltava så det är väl bäst om jag mjukstartar. Jag tänker att vi måste prata lite om årets julklapp och lite olika tänkbara scenario runt just det. Låter det som en bra grej en mulen onsdag i november?

 

Jag ser tre olika faror med årets julklapp. Faror och faror. Kanske mer möjligheter och potentiella livshotande epidemiska sjukdomar. Ni får avgöra det.

  1. Återkomsten av shabby chic
  2. Säljmöjlighet
  3. Trams

 

Jag läste om nyheten förhållandevis exakt samtidigt som den tillkännagavs i morse. Jag blev i vanlig ordning besviken. Återigen har HUI hittat på något som ingen behöver. En total flopp. I år igen.Vi minns ju alla bakmaskinen, det elektroniska husdjuret, pokersetet och spikmattan. Fulländade succéer eller hur? HUI förklarar årets misslyckade val med att man ”tänker på skärmtiden”

Jag tänker istället direkt på livsfaran med återinträdet av shabby chic. För det är EXAKT där vi hamnar med valet av en mobillåda som årets julklapp. Ni vet. Slarvigt barnarbetat vitlaserat diverseträ prytt med text (alltid grå) om vad föremålet är till för. T ex:

”SKÄRBRÄDA” – på en skärbräda

”VITLÖK” – på en kub, på diskbänken där man lägger….tada! Vitlök

”HOME” – på en skylt som man hänger hemma så att man vet att man är….tada! Hemma

De människor av befolkningen som har någon av ovanstående produkter kommer garanterat att köpa mobillådan med texten ”MOBILER” – för att det är där man lägger….tada! NEEEEEEJ! Jag tänker aldrig stoppa min mobil i nån jävla vitmålad låda från Pakistan. Än mindre köpa en sådan låda.

 

När det dystra beskedet kom bildgooglade jag såklart, som alla vettiga människor gör, ordet mobillåda. Jag upptäckte en stor lucka för den driftige entreprenören som vill göra sig en rejäl hacka innan jul. De lådor som finns på marknaden idag är så fula att tillverkarna borde beläggas med näringsförbud snarast möjligt.

Sen lugnade jag mig och tänkte att detta är ju bara trams. En ren och skär idétorka från HUI´s sida. Helt plötsligt vänder man kappan och försöker skambelägga skärm. I och för sig helt rätt i trenden med sedan tidigare skambeläggande av flyg, barn och kött. Skäms dig som läst hela vägen hit! Bota dig med en låda! Helst en sån här:

 

/m