MARTINREDA

Sveriges roligaste inredningsblogg! Design, inredning, möbler och trender


2 kommentarer

Snyggköket, efterspelet och min syn på saken

Förra veckans mest klickade bilder kom från Vasastansmäklarna. Likesen haglar in i vanlig ordning. Så är det med snygga kök. Dock dyker EN kritiskt granskande röst upp och ifrågasätter planeringen av köket. Maria Soxbo på Husligheter sätter huvudet på spiken och påpekar sakligt de annorlunda företeelser som syns på bilderna.

Foto: Vasastansmäklarna

Foto: Vasastansmäklarna

So far so good. Det är ju så vi vill ha det. Fina bilder som många gillar samt  någon som analyserar och reflekterar. Det är faktiskt så det ska vara. Det kallas pressfrihet. Och yttrandefrihet. En person måste få kunna skriva att ett kök är sämre planerat än min egen dagishämtningslogistik utan att få påhopp, arga mail och förtäckta hot.

Vi har yttrandefrihet i det här landet, och i 99 fall av 100 använder Husligheter den för att hylla saker – produkter, initiativ, butiker, trender och hem som ligger ute till försäljning. Jag personligen ligger troligtvis på negativ procent i det fallet. Maria och alla vi andra  har ett ansvar som influencers att bidra med eftertanke och perspektiv kring den branschen vi befinner oss i.

Inlägget handlar för övrigt inte om just denna lägenhet utan fenomenet kring köksrenoveringar som är mer snygga än praktiska, och denna lägenhet råkade få stå som exempel för detta just eftersom den hyllats så enhälligt. Hade ingen annan blogg skrivit om den hade inte heller Husligheter gjort det – Marias inlägg har ju  balanserats upp med råge av övriga bloggare och inredningstidningar.

Annat vore oetiskt.

Jag är HELT övertygad om att de spekulanter som lockats till visningen efter alla hyllningar i bloggosfären kommer att klara av att avgöra om det opraktiska köket är något de kan leva med eller inte.  Om Marias kritiska blogginlägg också drar nyfikna till visningen så skulle det inte förvåna mig om den fina lägenheten också vinner över dem på plats.

/m

 

 

 


Lämna en kommentar

Norm Architects – Sabi Leaves

Jag har inte gjort någon vetenskaplig studie på det här men troligtvis finns det fler tillverkare av meningslösa grafiska prints än det finns husdjur med egna instagramkonto. Utan att räkna vidare på det så kan vi väl bara enas om att biljoners biljoner är för mycket. Alldeles för mycket.

Senast ut i raden av tryckt tristess är danska Paper Collective och deras samarbete med Norm Architects. Man har fotograferat löv. Japp. Löv. Sen trycker man det på ett stort papper och slår sig för bröstet. Jag repeterar. Ett löv.

paper_collective_martinreda_2 paper_collective_martinreda_3

Ja, nu kommer säkerligen någon av de inblandade att haffa mig på nästa mingel för att stå och kräva min ursäkt eftersom jag påstått att barnen på förskolan Ulliga Uttern hade gjort ett bättre och mer kreativt jobb. Så får det bli. Jag kan ta det. Däremot kan vi inte ta mer nonsensprints. Det finns så många begåvade konstnärer och fotografer ute i världen som gör spännande och vackra saker. Ta kontakt med dem. Jag har massvis med bra förslag som jag frikostigt delar med mig av. Hör av er! Vi behöver nämligen inte  bilder på löv. Torkade höstlöv. När våren är på väg.

/m

 


1 kommentar

What´s the point?

Så stod det i en bisats i en bloggpost jag läste häromdagen. Det handlade om att man bara skulle skriva om sånt som var fint, gulligt, bra och snyggt. Att grotta ner sig i saker som är fel, skeva och fula är det ingen mening i.

I beg to differ, om man nu ska fortsätta slänga sig med engelska uttryck. Varför ska samma vackra hemnethem cirkulera på alla instagramkonton? Varför ska samma möbel från mässan exponeras på samtliga bloggar? Varför ska man ovillkorligen trycka ctrl+c och ctrl+v på senaste pressreleasen och kalla det content? Materialet finns ju redan till allmän beskådan på Mynewsdesk. Jag förstår inte. What´s the point liksom…

Som skribent måste man våga säga sin mening. Man måste våga ta en debatt, man måste våga lyfta på stenarna och ifrågasätta. Annars är det ingen mening.

I måndags fick jag ett pressutskick i brevlådan. Mr Perswall lanserar en ny designserie i samarbete med ett gäng unga talangfulla designers. Extremt spännande! Jag sliter upp kuvertet, läser texten och fastnar för nyheten om Smooth Life.  En designduo bestående av Lena Melin och Liv Gisslandi. Handritat, fantasifullt, grafiskt och illustrativt. Fortfarande extremt spännande. Med en om möjligt ännu större iver bläddrar jag igenom de bifogade tapetbitarna men kammar noll. Inte någonstans finns tapetprover från Smooth Life. Bara en massa vackra men ganska ointressanta bilder på blommor. Och en fröpåse. Från ett helt vanligt ganska ointressant fröpåseföretag. Varför?

What´s the point liksom…

Jag vill ju se och känna på det här

smooth_life_mr_perswall_martinreda_1

/m

För mer tapetnyheter och allmänna väggbetraktelser –  kolla in tapetmartin.se 

 


Lämna en kommentar

Årets designvecka – En sammanfattning

En intensiv designvecka i Stockholm lider mot sitt slut och det är verkligen dags att sammanfatta det hela. Vad hände? Hur var det? Vem var där? Vem sa vad? Vi kör en liten Årets…-lista helt enkelt.

Årets party stod onekligen Elle Decoration för. Sagolik fest, god mat, underbar dryck, vackra människor och jag. I samma lokal.

Årets fulaste monter fick tydligen pris som raka motsatsen. Kinnarps, with all do respect, det såg faktiskt ut som Barbasmurf transformerat sig till Finlandsfärjan.

Årets finaste monter för andra året i rad är Tarkett. Vi behöver inte diskutera det vidare. Det bara är så.

Årets roligaste citat stod en vinnare för. På Elle-galan. ” Tack Sköna Hem”.  Jag säger också tack . Jag har snart slutat skratta.

Årets mest intressanta utställning fanns på Wetterling Gallery där Iittala gav intressanta alternativ på framtidens måltidsstunder.

Årets rotfrukt – Blå Kongo. I kavajfickan. No further questions….

Årets kommentarsflöde hittar man hos Trendenser som inte var med för första gången på en miljard år. När jag blir stor ska jag ha lika engagerat medhåll från mina läsare.

Årets outfit – Dött lopp mellan Stefans LSD-dopade kostym och Krickelins fantastiska polkagrispyjamas. Mer sånt i världen så blir allt bättre. Jag lovar!

Årets badrum…..

ballingslov_martinreda_2

är inte helt olikt…

Förra årets badrum

swoon_martinreda_1

Årets färg – är inget annat än total fadäs och nederlag för Pantones Greenery. Allt var korallrött i en varm, behaglig, för mig dock helt obegriplig färgskala.

Årets snackis är troligtvis den hittills obekräftade hörsägen om en kritiskt granskande pod vid namnet Designterapin.

Årets lärdom fick jag själv. Om jag skriver saker som folk tar illa vid sig för får jag tydligen prata ut om det istället för att dansa. Det är ingen nackdel säger folk som sett mig dansa.

Årets mest oväntade location hade Årets Rum styrt upp. En galakväll i ett parkeringshus. Hette i och för sig Lastkajen. Men det kvittar. Coolt var det!

Årets gladaste pristagare kammade hem pris på ovanstående galej. Grattis Anna!

Årets mest relevanta hashtag heter #selectedbydesignbloggarna

Årets gladaste möte var med Per Olav. Vilken energi, vilket skratt!

Det får faktisk räcka där… Det finns garanterat massvis med outforskat material till fler Årets…-utnämningar men jag måste kolla reprisen av Uutiset som börjar om 5 minuter så någon annan får ta det. Ok?

/m