En av norra Europas sämst uppdaterade bloggar är igång igen. Jag har såklart massvis med bra undanflykter och dito ursäkter för min frånvaro. Det handlar om något av barnens mindre lyckade cykelturer, gips och nedlagda röntgenavdelningar, men också om en Stockholmsvistelse i jobbregi. Ja, alltså riktiga jobbets regi. Men mest av allt handlar det om lathet. Jag är fan värd det.
Sen har jag funderat extra mycket på hur elak jag kan vara och vem som egentligen bär skulden för att jag INTE fick någon inbjudan till COTY16 i år. Av bilderna att döma så borde jag ju rimligtvis varit könskvoterad.
Men… sen slog det mig. Jag kanske ska skriva något snällt. Det finns ju trots allt design som är så omtumlande välskapad att man inte kan annat än att hylla och hissa.
Ian Andersson gör just sådan design. Här är hans Oden Pitcher II. Den vackraste karaff jag någonsin sett. Det mina vänner, är veckans solklara hiss!
/m
